I dag den 22 juli är det fem år sedan medlemmarna i den förbjudna oppositionsrörelsen MCL (Movimiento cristiano liberación) Oswaldo Payá och Harold Cepero dödades i en bilkrasch på Kuba under oklara omständigheter. Ytterligare ett år av saknad har gått för de två kubanska familjer som förlorade sina kära, men i saknaden kräver familjerna också rättvisa. MCL och familjerna har fått sällskap av en stor internationell opinion som ifrågasätter resultaten från den utredning om bilkraschen som genomfördes av den kubanska regimen. Fem år efter Oswaldo och Harolds död fortsätter vi därför att kräva rättvisa.
Det finns en liten tröst i att den kristdemokratiska rörelse som de två kubanerna kämpade för fortfarande existerar och dessutom växer sig starkare. Trots regimens envisa förtryck. I över ett år stod organisationen som Oswaldo Payá lämnade efter sig utan en ledare som kunde ta på sig ansvaret att föra dess idéer om demokrati vidare. Sedan åtog sig Eduardo Cardet uppgiften. MCL fortsatte under samordning av Cardet att samla in underskrifter för demokratiska och ekonomiska reformer.
Läs mer: Birger Thureson: Den modige demokraten
Under 2016 lämnade de in ytterligare 10 000 namnunderskrifter till nationalförsamlingen (utöver de ca 25 000 som lämnats in tidigare). Dessutom arbetade MCL vidare med kampanjen En kuban, en röst, som är ett konkret förslag till dialog med regimen om reella förändringar. Regimens svar blev då att fängsla den nye fredlige ledaren Eduardo Cardet. Anledningen till fängslandet var det uttalande som Cardet gjorde när han intervjuades i samband med Fidel Castros död. I intervjun klargjorde han sin syn på den tidigare ledarens arv – en totalitär diktatur som kränker kubanernas rättigheter och förhindrar landets ekonomiska utveckling. Eduardo Cardet har hittills avtjänat sex månader för ett fabricerat brott, det återstår fortfarande två år och sex månader. Han har erkänts som samvetsfånge av Amnesty International.
Läs mer: “Payás död är en stor förlust för demokratiförespråkarna”
Samtidigt har den officiella bilden av Kuba varit att landet öppnar sig mot omvärlden och är öppen för förändringar. En bild som legat i den kubanska regimens intresse att förmedla, men också en bild som många i Europa har trott på. Men ingen av de förändringar som skett har på allvar förändrat systemet utan de har i stället haft för avsikt att stärka Castrodynastins grepp om makten. Något som MCL:s grundare Oswaldo kallade för falska förändringar innan han dog. Att säga sanningen förseglade Oswaldos öde, liksom sanningen har inneburit tre års fängelse för hans efterträdare.
Läs mer: KDU-ledaren förhördes i fem dygn
Inga dödsfall, inte heller det fortsatta förtrycket, eller orättvisa fängslanden har dock förhindrat flera europeiska länder att ta fram bilaterala samarbetsavtal med Kuba, där ibland Sverige. Dessa avtal inkluderar paradoxalt nog mänskliga rättigheter. Ingenting tyder dock på att dessa klausuler kommer att tas på allvar när den kubanska regimen fortsätter jakten på de bästa investerarna.
Vi kräver nu att den svenska regeringen:
- Ger sitt stöd till familjernas krav på en internationell utredning av bilkraschen som ledde till Oswaldo Payá och Harold Ceperos död.
- Lyfter Eduardo Cardet och hans orättvisa dom i dialogen med den kubanska regimen.
- Arbetar för att de klausuler om mänskliga rättigheter som finns i det bilaterala avtalet mellan Sverige och Kuba samt avtalet mellan EU och Kuba följs upp och efterlevs.
Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson för Kristdemokraterna
Edvard Agrell, generalsekreterare, Kristdemokratiskt internationellt center
