Svenska kyrkan, en del av den svenska modellen. Så inleder Jesper Eneroth, socialdemokrat, i Dagen 13 juli. Den svenska modellen torde i huvudsak beskriva hur arbetsmarknadens stora parter reglerat svensk arbetsmarknad på ett relativt unikt sätt jämfört med många andra länder. Med den betydelsen blir Jespers påstående att Svenska kyrkan är en del av den svenska modellen obegripligt.
Eller menar Eneroth att Svenska kyrkan är en del av fackföreningsrörelsen och socialdemokratin? Dessvärre är jag rädd att det är precis så han menar. Eneroth skriver att han och S ofta blir angripna för vilka de är, inte för den politik de har.
Jag är den förste att ta avstånd från att angripa person. Jag känner många socialdemokrater som med stort engagemang bidrar till kyrkans liv och utveckling och även Jesper Eneroth uppfattar jag vara en sådan person. Men den politik S för, eller rättare sagt saknar, för Svenska kyrkan, är förödande. Kanske inte förödande för partiet, men förödande för kyrkans framtid.
Eneroth lyfter återigen fram att kyrkan ska vara öppen och välkomnande och stå upp för alla människors värde och vara en god arbetsgivare. Som om det skulle finnas nomineringsgrupper som vill något annat?
Jesper Eneroth, vad är en "relevant och demokratisk folkkyrka"? Jag menar att Svenska kyrkan, om hon överhuvudtaget ska överleva måste bli en mycket tydligare del av Kristi kyrka, mer än att vara "relevant och demokratisk folkkyrka".
Svenska kyrkan måste mycket tydligare följa kyrkans Herre och ställa sig frågan vad han vill med sin kyrka. Mycket litet talas det om detta i S program för Svenska kyrkan.
Ofta sägs det att vi mer ska vara en kyrka för dem som inte delar kyrkans gemenskap och gudstjänstliv. Det kan låta sympatiskt men är en meningslös och bakvänd hållning.
Vi kan inte fira gudstjänst för dem som inte vill fira gudstjänst. Tvärtom, vi måste mycket mer arbeta med att göra gudstjänsten meningsfull för i första hand dem som vill fira gudstjänst. Och göra den så meningsfull att man inte vill missa den. Och fira den så att man tar ytterligare någon vän eller granne med sig nästa söndag!
Eneroth skriver att kyrkan ska upplevas som en relevant, tydlig och aktiv del av samhället och att "den öppna folkkyrkan är en framgångsväg". Ärligt talat, på vilket sätt har den öppna folkkyrkan visat sig vara en framgångsväg? Det förklaras inte heller vad den "ständiga omprövningen av former och innehåll" kan innebära.
Jag tror att kyrkan blir relevant när hon förkunnar Jesus så att människor kommer till tro på honom. Och kyrkan blir relevant när församlingsgemenskapen fördjupas. Det är också just detta som är hennes grundläggande huvuduppgift: att föra människor till tro på Kristus och fördjupa församlingsgemenskapen. Då måste det vara möjligt med stort lokalt självbestämmande.
Vi måste ha en församlingsstorlek och organisation så att präst och församling kan lära känna varandra. Vi måste förbereda för mycket mer ideellt arbete, engagemang och ansvar.
Jag ställde för en tid sedan frågan till S kansli, om man som nomineringsgrupp bekänner sig till en Gud och skapare. Svaret (som kom från riksdagen) var att det kan man inte svara på.
Det är med sorg jag läser ett sådant svar från en nomineringsgrupp som gör anspråk på att vara Svenska kyrkans ledning. Hur kan man ta ansvar för att leda en kyrka utan att kunna svara på om man bekänner den Gud som är hela kyrkans grund och förutsättning?
Vi behöver långt mycket mer tala om den Gud kyrkan bekänner sig till.
Vi behöver tala mycket mer om vår kyrkas Herre, Jesus Kristus.
Vi behöver tala mycket mer om hur vi förkunnar Jesus så att fler människor kommer till tro.
Vi behöver tala om hur vi formar gudstjänsten så att gudstjänstdeltagarna får ett gudsmöte och hur vi fördjupar församlingsgemenskapen.
Och vi behöver tala om hur församlingen kan växa i arbete och engagemang trots att de anställda blir färre. För de anställda kommer att bli färre.
Frimodig kyrka vill att dessa frågor ska de viktiga i vår kyrka. Så kan riksdag och regering och kommuner få syssla med det som hör till samhällets organisation och uppgift.
Slutligen, Jesper Eneroth skriver på slutet om gudstjänstglädje. Det glädjer mig! Jag tror gudstjänstglädjen är en viktig nyckel för framtiden. Liksom Jesusglädjen! Låt gudstjänstglädje och Jesusglädje mer få prägla våra samtal, vårt valarbete och våra gudstjänster! Då tror jag vi kan se framtiden för vår kyrka an med hopp och tillförsikt!
Magnus Nilsson, Frimodig kyrka, Lunds stift
