Vi möter inte sällan ifrågasättande då kyrkan engagerar sig i samhällsfrågor som "stör" ekonomiska samhällsintressen eller politiska makthavare: "Tänker du rösta i kyrkovalet den 17 september? Varför då? Är det inte dags att lägga ned kyrkopolitiken och i stället fokusera på att bara vara kyrka?"
Vi tycker att en folkkyrka ska vara lyhörd för samhällsfrågor som är angelägna för folk. Jesu ord (Matt 25:40): "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" är i högsta grad en uppmaning till kyrkan att engagera sig i samhällsfrågor. Men finns det en gräns för kyrkans politiska engagemang?
På senare år har Svenska kyrkan, tillsammans med andra kyrkor i Sveriges kristna råd, med upprop och namninsamlingar, engagerat sig för människor som utförsäkrats och kastats ut ur det svenska välfärdssystemet, och för människor på flykt som drabbats av rättsosäkerhet i asylprocessen och av försämringar i den svenska flyktinglagstiftningen. Det handlar om att kyrkan reagerar när människor blir orättfärdigt behandlade.
Vi möter dagligen människor som berättar för oss hur det kan vara att leva i vårt samhälle. Du känner säkert själv till personer som är drabbade.
Kyrkans uppgift är att ingripa där det finns nöd och befria människor till att göra gott. Arbetet med att bygga det goda samhället förutsätter att alla, efter förmåga, drar sitt strå till stacken. Genom att samverka med andra sociala aktörer kan vi förebygga, så att det som brister i samhället i dag inte ska behöva drabba någon i framtiden. Då vår egen kompetens eller våra resurser inte räcker till kan vi hänvisa dit där det finns hjälp att få.
När reformatorer som Martin Luther, och Thomas Müntzer för 500 år sedan upprördes över brister och maktmissbruk inom kyrka och samhälle skrädde de inte orden. Så blev också Luther bannlyst av påven och dömd som fredlös av den tysk-romerska kejsaren, och Müntzers liv ändades med tortyr och avrättning. Det var riskfyllt, då som nu, att följa sitt hjärtas röst i kampen för ett rättfärdigare samhälle. Kampen mot apartheid i Sydafrika och den befrielseteologiska kampen i Latinamerika är nutida exempel som kan vittna om riskerna med att kritisera makten. Kyrkan står nu sedan en tid tillbaka åter inför en ny politisk utmaning.
Vi har lärt känna många av de människor som på grund av krigets fasor tvingats på flykt från sina hem i Mellanöstern. Vi vet att USA och Storbritannien på felaktiga grunder motiverade sitt anfall mot Irak, att det påstods förekomma massförstörelsevapen.
En lögn som resulterat i att ytterligare destabilisera hela Mellanöstern och som i våra dagar härjar krigets Syrien (minns Jesu ord i Matt 7:15–20).
George W Bush och Tony Blair har i efterhand urskuldat sig med, att de blev felinformerade av sina underrättelsetjänster. Nu är de inte längre ledare för sina respektive länder, men deras underrättelsetjänster består och spelar en stor roll, inte minst inom Nato, som fullständigt domineras av USA.
Sveriges regering påstår, att vi som land ska vara alliansfria i fred och neutrala i krig. Men det som sägs och det som görs hänger inte ihop. Sveriges riksdag beslutade under 2016 att skriva under värdlandsavtalet, som bland annat innebär att Sveriges regering kan godkänna att trupper från Nato övar på svensk mark. Och en sådan övning kommer nu att äga rum i Sverige den 11–29 september. Den går under namnet Aurora.
Men Natos närvaro i Sverige kommer inte att bidra till någon ökad avspänning i vår del av världen. USA varnar nu till och med Sverige för att skriva under FN-konventionen om kärnvapenstopp!
Socialdemokraterna och Centerpartiet tycker att det är bra att marinkårssoldater, spaningsförband och attackhelikoptrar från USA placeras på Gotland i samband med övningen i september! Vi undrar vad övriga partier som ställer upp i kyrkovalet tycker om detta?
Lördagen den 16 september i Göteborg är det dags att protestera mot militärövningen Aurora. Representanter för Svenska kyrkan kommer att delta i demonstrationståget, som går under parollen:
Nato ut ur Sverige!
Riv upp värdlandsavtalet!
Inga kärnvapen på svensk mark!
Söndagen den 17 september uppmanar vi dig att lägga din röst på någon av de nomineringsgrupper i kyrkovalet som värnar militär avspänning i stället för upptrappning. Låt Svenska kyrkan vara en fredens röst som skarpt ifrågasätter den militära upprustningen i världen.
Eva-Mari Karlsson-Kempi,
diakon, Linumpartiet – en kyrkopolitisk grupp som står utanför kyrkovalet 2017
Raad Lazo,
diakon, Linumpartiet
Johan Sobelius,
diakon, Linumpartiet
