Bokmässan har alltid varit en kulturell högtid för mig. Redan som 15-åring lyckades vi lura vakterna och planka oss in på mässan. Det gick att andas där. Äntligen fick det vi älskade, litteraturen, betyda mest - åtminstone för en enda helg.
Bokmässan blev en solidarisk, medmänsklig och poetisk manifestation för fantasins kraft i våra liv, för poesins förmåga att föra människor samman.
Detta var några år innan jag själv debuterade som poet. 1992, året jag debuterade, stod jag i min skinnjacka och läste dikter på Bokmässan. Det var ett av mitt livs stoltaste ögonblick. Det kändes som att få en kram av sin egen stad. Det kändes som att äntligen bli älskad av en stad som fram till dess sett på en med bekymrad min.
I nästan tio års tid levde jag på några uppvikta bibelsidor från den judiska begravningsplatsen i centrala Göteborg. Det var faktiskt under en promenad just där som jag bestämde mig för att köpa och låna böcker om det judiska folket och om staten Israel.
Det var som att få ett direkt motgift mot det plågsamt infantila Israelhat som kännetecknade de kvasi-kulturella kretsar som jag då rörde mig i. I vänstern får man slentrianmässigt lära sig att Israel står för allt ont. Inte många, det är min uppfattning, orkar ta reda på mer än så. Sedan sipprar det där föraktet genom lager av anständighet och förvandlas rätt enkelt till en problematisk syn också på det judiska folket.
Vi har sett det hända förut.
Den judiska befolkningen har varit en väsentlig och avgörande del av Göteborgs utveckling i mer än 150 år. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer. Även Göteborgs-Posten bildades av en judisk familj.
Dessutom har judarna visat sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och museum.
Läs mer: Judiska centralrådet överklagar nazimarschen
Okunskapen, likriktningen och föraktet för religion i vårt land är häpnadsväckande.
Jag ska inte trötta er med alla de monumentala fördomar och ren illvilja som finns inom de flesta myndigheter, medier och institutioner gällande allt som har med tro att göra.
Jag vet inte om polisen missat att det är en stor och viktig judisk högtid den 30 september men jag skulle tro det. I Sverige ses troende, och då särskilt kristna, som lite lätt efterblivna, förvirrande stackare som tror på en man med långt skägg som sitter på ett moln i himlen…
Därför kan man besluta att en nazistisk manifestation får hållas just denna viktiga, för judarna heliga, dag och dessutom i närheten av synagogan på Östra Larmgatan i Göteborg.
Jom Kippur handlar för det judiska folket om försoning med Gud och är en av årets viktigaste dagar. Att just denna dag tvingas leva under den skräck som nazister väcker är en skam för Göteborg och för hela vårt land. En pulserande och fruktansvärd skam.
Demokrati handlar också om rättigheten att inte bli utsatt för människor som vill se en utplånas. Erik Nord, polischef i Göteborg, hävdar att han inte ser eller har något argument eller anledning att vägra NMR att demonstrera.
"Jag kan ge Nord sex miljoner anledningar …" Så skrev Jonas Gardell på Twitter häromdagen.
Det hela är fruktansvärt enkelt. Göteborgs judar ska inte behöva ha nazister marscherades förbi i närheten av sin synagoga på sin allra heligaste dag.
Om de sex miljonerna inte duger, Erik Nord, så har du en till i meningen här ovanför. Biter dessa argument inte? Då kanske detta kan ändra din uppfattning:
"I vår församling har vi flera överlevare från Förintelsen. De, deras barn och barnbarn lever för alltid med ett trauma efter en händelse som den här gruppen hävdar inte har hänt. Samma personer ska alltså demonstrera utanför vår synagoga just denna dag", säger Linnéa Katz från den judiska församlingen till SVT.
Har du fortfarande inga skäl till att demonstrationen ska gå just den dagen, just där, Erik Nord?
Själv tänker jag stuva om lite i mitt hektiska schema under Bokmässan och stå med det judiska folket på plats i synagogan och visa min solidaritet med dem under det att nazisterna håller sin marsch. Det är i särklass det minsta jag kan göra för att visa min solidaritet med ett folk som just nu angrips från alla håll i vårt samhälle, från den obildade vänstern, från den islamistiska fundamentalismen, och från nazisterna.
Min önskan är att fler av alla de hundratals författare, poeter, journalister, översättare och kulturarbetare som är på mässan lördagen den 30 september gör sällskap ner till Östra Larmgatan och visar sitt stöd till judiska folket.
Marcus Birro, författare
Läs mer: Marcus Birro: Militanta islamister vill se oss utrotade
Läs mer: Marcus Birro: Bönen hjälpte mig stryka påhoppen mot min exfru
Läs mer: Marcus Birro: Var stolt över namnet KD i ett land där man betraktas som sjuk om man är kristen
