Jesus ställde sig på de svagas och de förtrycktas sida och uppmanade sina efterföljare att göra detsamma. Hela Jesu liv är en berättelse och gestaltning om ickevåld, att säga nej till våld och förtryck men med fredliga medel. Teologen Walter Wink beskriver hur Jesus på ett kreativt och aktivt sätt motsätter sig förtryck. Uppmaningen till att vända andra kinden till, gå två mil i någons tjänst när hen befaller om en mil och att ge även manteln när man blir befallen att ge skjortan är inte passivitet utan faktiskt ett motstånd som underminerar den förtryckande makten med med fredliga medel.
Jesus säger till sina lärjungar i Matt 25: "Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig ... Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig".
Exemplet med att vända andra kinden till tolkas ofta i dagens samhälle att helt enkelt passivt ta emot stryk. Men i kulturen i dåtidens Palestina tolkades det annorlunda. När man slogs med jämlika så slogs man med knytnävar.
När man i stället slog någon med lägre status som en slav eller tjänare (eller sin fru, patriarkatet var aktivt då också) så slog man med baksidan av handen. När Jesus uppmanar till att vända kinden till uppmanar han de förtryckta som blir slagna att trotsa att bli slagna med baksidan av handen. Om man vänder andra kinden till så tvingas den som slår en att antingen sluta slå en eller att uppvärdera en till en jämlik genom att slå en med knuten näve eller öppen handflata.
Samma sak gäller uppmaningen att ge även manteln när man får befallningen att ge skjortan. Där handlar det om en domstolsförhandling. Romarnas ockupation av Palestina innebar en utsugning av fattiga så att de inte kunde betala tillbaka sina lån. Då kunde de tvingas till domstolen och bli krävda på alla sina egendomar – även kläderna på kroppen. Också på den tiden var nakenhet något pinsamt, men det var personen som såg nakenheten som den huvudsakliga skammen föll på, inte på den nakne. Jesus uppmaningar till sina följare är alltså inte att passivt acceptera förtryck och förnedring utan att i breda folklager använda de medel man har till hands att på ett fredligt sätt göra aktivt motstånd.
Fred är vägen till fred – det är namnet på KG Hammars bok som är ett utkast till en fredsteologi. I boken tar han upp den bibliska termen shalom – den stora freden. En fred som är mer än avsaknad av krig utan där relationen till skapelsen, till Gud och till andra människor är harmonisk. Jesu förhållande till shalom är tydligt: han motsätter sig ekonomisk ojämlikhet och kritiserar gång på gång de rika och den politiska eliten. Bergspredikan är ett manifest för jämlikhet och rättvisa. I Nya testamentets texter lever det här vidare i uppmaningen att inte möta det onda med det onda utan besegra det onda med det goda ur Rom 12.
Flera kyrkor och den kristna rörelsen har tagit fasta på Jesus radikala icke-våldsbudskap. Mennoniterna, kväkarna och Brödrakyrkan är alla fredskyrkor. De vägrade bruka våld och bära vapen och utvecklade praktiker för ickevåld. Dessa kyrkotraditioner har under 1900-talet påverkat hela kristenheten i stor utsträckning. Vi tycker att det är självklart att Svenska kyrkan ska sträva efter att bli en fredskyrka. Ett första steg är att stoppa svensk vapenexport!
Den svenska vapenexporten (som till Saudiarabien och Thailand) har försett bägge sidor i en väpnad konflikt och vapen som exporterats till västerländska demokratier (som till USA) har senare hamnat i krig. Svensk vapenexport göder krig och bidrar till att skapa flyktingar. Hyckleriet är stort när vi exporterar vapen som skapar instabilitet men tar inte emot de människor som flyr som ett resultat av konflikterna.
Katarinauppropet säger därför ja till human flyktingpolitik och nej till svensk vapenexport. Vi tycker det är självklart att vi som kyrka ska ställa oss bakom det. Därför har vi skrivit en motion till kyrkomötet om att kyrkostyrelsen för Svenska kyrkans räkning ska skriva under Katarinauppropet.
Nu är det upp till att fler nomineringsgrupper tar ställning: ja till human flykting politik och nej till svensk vapenexport!
Mona Olsson, ordförande för den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
