Vem vill inte att kristna ska bli ett? Jesus bad om det, människor ber och jobbar för det. Samtidigt – splittringens sår skär rakt genom familjer och grupper. Under 1900-talet, långt in i vår tid har enheten varit på kyrkornas agenda. Lutheraner och katoliker har skrivit ihop sig i gemensamt dokument: "Från konflikt till gemenskap".
Pingstvänner och katoliker lever i dialog med varandra. En del ivrar främst för synlig organisatorisk enhet, andra kristna tror mer på " Andens enhet". En del tänker sig nog att det går att kombinera dessa former av enhet.
Jag vill ge en ingång till frågor om kristen enhet som har med centrum av den kristna tron att göra: Vilken Jesus bekänner sig kyrkorna till? Och måste enhet definieras som likriktning? Finns det inte en genuin mångfald, mitt i enheten?
Vi kan tänka oss den kristna kyrkan som ett hus med en lägenhet, med fyra rum. Varje rum symboliseras av ett av våra evangelier: Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Låt oss se oss omkring i fyrarummaren. Först Matteus-rummet. Där ser vi framför allt en Jesus som undervisar sina lärjungar. Matteus rymmer en mängd olika tal: Bergspredikan, Utsändningstalet, Liknelsekapitlet och två kapitel om framtiden.
Matteus-rummet vill påminna Jesu lärjungar att inte glömma bort lärofrågorna, det vill säga trons innehåll. Här påminns vi om att kristen enhet också handlar om vad vi tror på. Om en djup identitet. Även om lärofrågor kan vara jobbiga, så är de en avgörande aspekt av kristen tro. Slarva inte bort och släta inte över dogmatiken!
Nästa rum är Markus-rummet. Här ser vi hur Jesus med makt och kraft befriar människor, i ett slags befrielsens rum. Kristen enhet behöver ta in, påminnas om och gestalta en radikal upprättande kraft. Visst är lärofrågor viktiga, men empiriska, genuina erfarenheter är absolut avgörande när vi försöker beskriva vad kristen tro kan vara för något. En tro som konkret griper in i människors vardag. Teologerna samtalar men här möter människor Jesus direkt! Delar av den västerländska kyrkan tappar lätt bort erfarenhetens betydelse. Men saknas den, missar vi Markus-rummet. Då blir den kristna kyrkan främst en samling huvudfotingar, där teorier och åsikter dominerar. Men ingen hel Kristi kropp!
I Lukas-rummet hittar vi en Jesus som visar barmhärtighet, ber och utför jordnära hjälpinsatser för de mest utsatta. Ett slags diakonalt initiativ, från historiens undersida, en befrielseteologi, med näsduken som bärande symbol. Dessutom vibrerar Lukas-rummet av både bön och karismatiska uttryck och gåvor i stor avgörande mångfald. Lukas-rummet påminner alla som arbetar för kristen enhet att det är bra med dialog, gott med kraftgärningar, men att inte tappa bort en skapande syntes av karismatik och genuin omsorg, genomsyrat av bön!
Sist, men inte minst, har vi Johannes-rummet. De andra rummen, som bygger ett ekumeniskt hus, har på olika sätt betonat vad Jesus gör. Johannes-rummet, trons, nådens och sanningens rum, påminner arbetarna för kristen enhet: glöm inte bort vem Jesus är, hans person! Här påminns teologerna, diakonerna, bedjarna, om behovet av sanning om Jesu person, och inte minst att tillbedjan är centrum i en kristen kyrka.
Utan tillbedjan av en treenig Gud blir kyrkan ett allaktivitetshus, en diskussionsklubb, en intern grupp för inbördes beundran eller en underhållningskyrka.
I fyrarummaren tystnar, nästan, alla häftiga kontroverser kring teologiska djupsinnigheter. Här får karismatiska gåvor och uttryck sitt givna centrum. Med en rörelseriktning bort från fixering på idoler och stjärnor till en gemensam tillbedjan av den Gud som i Kristus blir en av oss, en människa, medmänniska och gudsmänniska.
Fyra rum kan möjligen ge en vision och en aning om kristen enhet och mångfald. Splittring kan ibland beskrivas som att olika kristna kyrkor och samfund mer eller mindre parkerat sig i något av de rum jag i all enkelhet berättat om. Eller stängt in sig i ett rum. Finns då enbart olika rum eller finns det en helhet?
Motsats till enhet är enfald, likriktning och ensidigheter. Kristen enhet inrymmer mångfald!
Utifrån det perspektivet kan vi, bör vi, i tillit till vår Herre, Jesus Kristus, i den helige Andes kraft, be för och arbeta för kristen enhet i mångfaldens befriande tecken.
Björne Erixon, pastor och bibellärare
