I en studie om ung teknik och äldres vardag framgår det att 20 procent av de äldre inte har tillgång till internet. Eftersom samhället blir allt mer digitaliserat är detta ett allvarligt utanförskap.
Det är allt vanligare att myndigheter och företag utgår från att alla har tillgång till dator och/eller smart mobil och kan använda dessa för meddelanden, transaktioner, svara på enkäter, fylla i formulär eller beställa biljetter.
Den digitala revolutionen har skapat många nya möjligheter. Men för den som inte behärskar den nya tekniken, tornar problemen upp sig.
Digitala noviser får vänta i evigheter i telefon på att komma fram till myndigheter och företag (som drar ner på människor som svarar). I dag trycks inte längre några telefonkataloger. Om man inte betalar räkningar via nätet, åker man på att betala extra för varje faktura – betala för att betala. Bankerna har inte längre några kontanter, så utan bankomat står man där. Skatteverket trumpetar ut att alla ska deklarera via nätet – det är snabbt och enkelt. Ja, enkelt för den som kan.
Regeringen har ett program och en strategi för digital utveckling, hur Sverige ska bli ledande i den digitala revolutionen. Men man hittar mycket lite om hur man ska få alla med.
Pensionärsorganisationerna och många andra ideella organisationer har uppmärksammat de äldres digitala handikapp och arrangerar kurser. Bibliotek och medborgarkontor kan hjälpa till där de finns. En idé är att engagera någon intresserad, ung och kunnig person i varje by och stadsdel, som kan var it-ombud (eller räddare i nöden) för dem som hamnat på efterkälken.
Alf Ronnby, Sölvesborg
