När Åsa Romson höll sitt Almedalstal 2014 gjorde hon något som skulle straffa både henne och Miljöpartiet mycket hårt. Hon hade nämligen den dåliga smaken att attackera den vita, heterosexuella medelålders mannen.
Jag ingår själv i denna grupp men blev inte i första hand provocerad av vad hon sa utan över reaktionerna.
Hon har nämligen en poäng.
Det är denna grupp som står för nästan allt våld, men det är också denna grupp som alltmer känner ett utanförskap i samhället. Det tar sig uttryck i överrepresentation i arbetslöshet, sympatier med främlingsfientliga strömningar och självmord. Kort sagt mannen har problem.
Men i stället för att reagera med ilska mot feminister och andra som lyfter detta problem kanske vi borde se på lösningar. Borde inte vi som följer en Gud som lät sig födas som pojke och växa upp till man kunna ge ett bidrag till ett sundare mansideal än det nu rådande?
Hur var då Jesus som man? Det viktigaste och mest centrala är givetvis korsfästelsen. Genom att offra sig för mänskligheten gav han oss även ett exempel, att leva uppoffrande. Vad kan det innebära i praktiken?
Kanske att stå tillbaka i sina lönekrav för kvinnor som tjänar mindre? Att ibland vara tyst och lyssna på andra? Att ibland avstå från positioner för att andra grupper ska komma till tals? Detta får efterverkningar ända in i våra hem, att göra en stor del av hushållsarbetet, att ibland sätta andra före oss själva.
En annan sak som tydligt framkommer hos Jesus och som är en konsekvens av att leva uppoffrande är principen av icke-våld. Genom att inte reagera instinktivt utan konfrontera våldet utifrån moral kan vi bekämpa och till slut besegra den våldskultur som Jesus utmanade och som vi fortfarande befinner oss i. Detta är inte fegt eller mesigt utan tvärtom väldigt modigt och kaxigt, något som kräver sin man.
En tredje sak som är tydlig hos Jesus är att han är en man som vågar visa sina känslor. Något som jag och många män med mig är dåliga på och som är en anledning till att mannen inte mår så bra och ibland begår självmord.
Jesus blev arg, fruktansvärt arg när han körde ut månglarna ur templet. Men han kunde även vara irriterad på sina närmaste och han uttryckte det i stället för att sopa undan det.
Jesus grät, han sörjde, han tvivlade och allt uttryckte han med ord. Den kristna gemenskapen måste få vara en gemenskap där vi både hittar former och en kultur för att våga visa våra känslor, det gäller alla men kanske framför allt oss män för det är vi som har problem och det är hos Jesus Kristus vi hittar lösningen på vad det innebär att vara en man enligt Guds sanna, rena avbild.
Mattias Berggren, man
