Migrationsverket "leker" att det går att avgöra skyddsbehovet för de personer som lämnat islam genom att pröva deras nya tro. Tillstyrkan eller avslag på asylansökan avgörs av kristendomsprovet och ytterst av i hur hög grad konvertiten kan visa och göra trovärdigt att den nya tron är genuin. Det är en mycket allvarsam lek då den på inget sätt mäter graden av utsatthet och skyddsbehov, utan förleder uppmärksamheten bort från verklighetens asylskäl: att konvertiten hotas till livet av islams sharialagar.
I de länder som styrs av muslimska sharialagar kan den som lämnar islam utsättas för livsfara. Haditer vittnar om vad profeten Muhammed sa och gjorde. Där står, att om en muslim lämnar sin religion, eller byter religion, så ska personen dödas. Sharialänderna dömer och bestraffar offentligt, utan blygsel, dem som lämnat islam. Domen blir mångåriga fängelsestraff, piskrapp eller döden. Migrationsverket skräms av elefanten i rummet, islam.Att göra islam ansvarig för en konvertits utsatthet skrämmer Migrationsverket till lek bort från verkligheten.
Migrationsverket och Sveriges kristna råd (SKR) är lekkamrater. Trots sin dokumenterat nära och ömsesidiga relation skrev SKR ett öppet brev, i maj 2017, för att påverka Migrationsverket i mer human riktning vid "bemötandet av kristna konvertiter när asylansökan utreds." SKR söker inte någon avgörande förändring med skrivningen, utan vill att leken fortsätter som förut och bekräftar till och med att kristen tro skulle utgöra skäl för asyl. Det här är oerhört märkligt. Hur tänker SKR? Det är ju farorna som en konvertit kan utsättas för som ska anges som skäl för asyl.
Migrationsverkets rättsliga dokument och praxis är den allvarsammaste leken. Den leder helt fel – bort från möjligheten att bedöma graden av utsatthet för en konvertit från islam. En ny rättspraxis måste skyndsamt komma till stånd. Så här har jag förstått Helene Hedebris, stabsjurist på Migrationsverkets rättsavdelning: Det som ska ligga i fokus är de nya förhållandena för konvertiten, att ha lämnat islam, vilket gör att personen utmärker sig, blir udda och fredlös i förhållande till sin gamla omgivning, om han/hon skulle skickas tillbaka. För att detta skall bli den avgörande grunden för rättspraxisen krävs att en ny rättslig prövning kommer till stånd.
Kanske har Migrationsverket och SKR ändå skymtat elefanten i lekrummet? I dokumentet "Religion som grund för asyl" som används vid SKR:s kurser och som ligger på deras hemsida står det: "I korthet innebär detta att den enskilde kan komma att utsättas för hot mot liv, frihet och kroppslig integritet på grund av en konvertering. Risken för sådan förföljelse är störst i strikt muslimska länder där man tillämpar den muslimska rätten, sharia, strikt."
SKR nämner verklighetens elefant i kurserna men skyggar själv för att tillämpa undervisningen.
Den nya tron behöver inte och ska inte ens prövas. Den nya, kristendom eller ateism etcetera, påverkar inte alls konvertitens utsatthet. Att lämna islam är det farliga. Att Migrationsverket, en statlig myndighet, med SKR:s goda minne, gräver i konvertiternas religiösa övertygelse är mycket tveksamt. I regeringsformens grundläggande fri- och rättigheter står det: "Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende."
De helt avgörande frågorna att ställa för att bedöma en tidigare muslims utsatthet och skyddsbehov är: ”Praktiserar du inte längre den muslimska trosbekännelsen?” och ”Har du lämnat islam och hur har du gjort detta känt?”.
När en tidigare muslim offentligt lämnat islam, är redan alla försök att ”bromsa konversionen” fruktlösa. Konvertiten har blivit apostas, fredlös, därtill dömd av muslimsk lag i sharialänder. Dessa avgörande förhållanden, för konvertiten, fäster SKR inget avseende vid.
Därför bör SKR erkänna att det är konvertitens bekännelse att ha lämnat islam och dess konsekvenser som är huvudfrågan och som utgör den avgörande orsaken till dennes utsatthet. SKR bör också driva på hos Migrationsverket för att få till stånd en ny rättspraxis, där verket tar på allvar att konvertiten döms som fredlös av muslimsk lag och att detta läggs till grund för asylprövningen. Migrationsverket bör helt avstå från bedömningen av konvertitens nya övertygelse, tro eller otro.
Därtill behöver SKR tydligt visa självständighet gentemot Migrationsverket och helt ställa sig på konvertitens sida i alla delar av asylprocessen.
Gert Lindh, pastor i Equmeniakyrkan
