Med anledning av att Dagen intervjuar Libris förlagschef Jennie Sjöström om två av deras nya böcker om homosexualitet blir jag tvungen att vederlägga den historieförfalskning som hon kommer med, och som Dagen vidareförmedlar.
Jag var ordförande för Medvandrarna från 2000 till dess föreningen lades ner tio år senare. Under alla de åren drev vi en linje som är helt annorlunda än vad Sjöström beskriver.
När Medvandrarna bildades 1994 fanns en önskan om att vara en trygg gemenskap för kristna homosexuella som inte kände sig hemma vare sig i gayrörelsens totala gränslöshet eller i den ofta trånga och fördömande kyrkliga världen, men också att lära sig mer om alla de teorier och själavårdsmetoder som menade sig vara vägar till en förändrad sexualitet eller helande.
Från allra första början fanns en medvetenhet om svårigheterna som följde med anspråk på helande och förändrad sexuell inriktning och det skulle komma att bli en pågående diskussion under flera år. Redan från början var vi därför noga med att inte utlova något "helande" och inte heller bedriva sådana försök i Medvandrarnas regi, just i medvetenhet om den starka längtan och överdrivna förhoppningar som det skulle kunna leda till. Inte minst erfarenheterna från Courage i England, som "Erik" beskriver i boken, var en sådan varningsklocka.
Även om vi hela tiden var öppna med att för Gud är allting möjligt, såg vi också att det viktigaste för en människa är att leva nära Jesus, inte att bli heterosexuell. Därför betonade vi alltid att vi aldrig kunde utlova något slags förändrad sexualitet.
Som ordförande i Medvandrarna blev jag även en av de skarpaste kritikerna emot den inriktning som Exodus International hade med sin slogan ”Change is possible”, vilket också ledde till att Medvandrarna och flera liknande rörelser i Europa bröt med Exodus International.
Det är därför mycket märkligt att läsa om hur Libris (och dess ägarsamfund) liksom tidningen Dagen tillåter detta angrepp på den enda rörelse i Sverige som faktiskt gjorde ett seriöst försök att skapa ett utrymme mellan gränslösheten och inskränktheten, nämligen en väg grundad i Guds ord och i omsorg om människor som klämdes mellan fördomar från alla håll.
Att dessutom antyda att Medvandrarna skulle ha medverkat till att människor tagit livet av sig är en grov kränkning. Det var Medvandrarna som blev ett litet ljus på vägen för flera som annars möjligen skulle tagit livet av sig, eftersom det fanns (och finns) så liten förståelse för deras livssituation, inte minst i frikyrkligheten.
Anledningen till att Medvandrarna lades ner var heller inte att ”försöket misslyckades”, utan att det fanns alltför lite förståelse och uppbackning i de kristna samfunden. Behovet av Medvandrarna finns alltfort kvar, vilket visar sig i att jag fortfarande får ett antal förfrågningar varje år, från människor som söker en gemenskap där de skulle vilja kunna vara öppna med sin sexualitet, utan att varken tvingas in i en sexuell relation eller in i tystnadens mörker.
Erik Johansson, präst (numera missionssekreterare i EFS)
