Platsen var Immanuelskyrkan, Stockholm. Ämnet var Palestina och de kristna i landet efter 50 år av ockupation. Talare var Anna Karin Hammar, Göran Gunner, Sofia Camnerin och Sune Fahlgren. I en aldrig sinande ström anklagades och utpekades Israel som ansvarig för den ena hemskheten efter den andra. Man talader om apartheid, att palestinier kämpar för sitt liv varje dag, förtryck, förnedring, behov av bojkott av Israel.
Däremot hördes inga anklagelser eller synpunkter på den palestinska sidan. Ingenting sades om palestiniernas stadgar (PLO Charter) som exempelvis säger:
- Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina.
- Befrielsen av Palestina är, från arabisk synpunkt, en nationell (qawmi) plikt och den försöker att tillbakaslå den sionistiska och imperialistiska aggressionen mot det arabiska hemlandet
- Uppdelningen av Palestina år 1947 och etablerandet av staten Israel anses vara helt och hållet illegal
Ingenting sades heller om de krav som exempelvis Europarådets parlamentariska församling har från 2011 på det palestinska parlamentet för att få medlemskap: Palestina måste avskaffa dödstraffet, genomföra demokratiska val av president och parlament, ta tydligt avstånd från terrorism och bekämpa den aktivt, stoppa all illegal smuggling av vapen till Gaza och Västbanken, följa relevanta lagar gällande mänskliga rättigheter, motarbeta korruption, garantera pressfrihet och mångfald, garantera full respekt för religionsfrihet, inkluderande rätten till byte av religion, och så vidare.
Det hade ju varit klädsamt om åtminstone någon i panelen haft någon åsikt om något av ovanstående tillkortakommanden. Däremot talades mycket om att palestiniernas fredsvilja och fredliga demonstrationer. Alltså samma palestinier vars övergripande ledning har som målsättning att förgöra sin granne och som kontinuerligt uppmanar till våldsdåd mot israeler.
”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?” kändes väldigt relevant denna kväll.
Leif Thybell, Huddinge
