David Fischer skriver i Dagen den 23 januari om de svenska judiska församlingarna som, enligt honom, går i otakt med sina medlemmar när det gäller förhållandet till Israel. Rubriken "Fegheten kan bli undergången" sammanfattar ganska väl den tes som Fischer driver i sin artikel.
Läs också: David Fischer: Judiska församlingarnas feghet kan bli deras undergång
Jag håller med Fischer om att enbart tala om Förintelsen och andra övergrepp mot det judiska folket inte skapar en stark positiv judisk identitet. Det är därför viktigt att de judiska församlingarna satsar stort på utbildning, religiöst liv samt på sociala och kulturella aktiviteter för sina medlemmar. Att Israel spelar en stor roll för de flesta svenska judars identitet är självklart. Sedan en tid tillbaka ordnar därför Judiska församlingen i Stockholm Israelresor för ungdomar och unga vuxna så att de ska få möjlighet att skapa sig en relation till den judiska staten.
I första paragrafen i Stockholms judiska församlings stadgar står att vi ska värna förbundenheten med staten Israel. Vid flera tillfällen under de senaste åren har Judiska Centralrådet (sammanslutningen av de judiska församlingarna) protesterat när den svenska regeringen ifrågasatt det judiska folkets relation till de heliga platserna i Jerusalem genom hur den röstat i FN-organet Unesco. Som församlingsordförande har jag också flera gånger talat för Israel vid manifestationer. Judiska församlingen i Stockholm är också den enskilt största bidragsgivaren till vänskapsförbundet Sverige-Israel, en organisation som bedriver ett löpande informationsarbete kring Israel och Mellanösternkonflikten.
I sin artikel hänvisar Fischer till en studie som han gjort inom ramen för sin doktorsavhandling. Det Fischer dock väljer att utelämna är att hans avhandling "Judiskt liv: en undersökning bland medlemmar i Stockholms judiska församling" publicerades år 1996 vilket innebär att den är närmare ett kvartsekel gammal.
I en nyare undersökning, församlingens stora enkätundersökning från 2015, ställdes frågan hur viktigt det är att församlingen arbetar med olika aktiviteter. I toppen återfanns barn- och ungdomsverksamhet och arbete mot antisemitism. Stöd till Israel kom långt därefter. Jag har mot den bakgrunden svårt att förstå på vilket vis judiska församlingen skulle gå i otakt med sina medlemmar.
David Fischer påstår också att församlingens egna insamlingar framstår som "rena veckopengar i förhållande till det som går till verksamheter i Israel". Denna jämförelse är inte rättvisande eftersom de judiska församlingarna främst finansierar sig via årliga medlemsavgifter och inte donationer. David Fischer drar också en parallell mellan ortodox judendom och stöd för staten Israel. Min erfarenhet säger mig att de mest hängivna Israelvännerna i Sverige inte är ortodoxa judar. Ett medlemskap i en ortodox synagoga eller stöd till organisationen Chabad handlar, i de allra flesta fall, om att man önskar stödja den verksamhet som bedrivs än att uttrycka sitt stöd för staten Israel.
Fischer anser att de judiska församlingarna "närmast konsekvent valt att ge sitt stöd och uttala sig i frågor rörande antisemitism och manifestationer som berör händelser under 30- och 40-talen" och att vi därmed skulle strunta i dagens situation. Inget kunde vara mer felaktigt. De judiska församlingarna i Sverige lägger i dag ner betydande del av sin tid på att motverka exakt de strömningar som leder till dagens antisemitiska attacker. Det rör sig om en bred palett av åtgärder från debattartiklar, kippavandringar, protestskrivelser, möten och solidaritetskvällar.
Vi kräver ständigt från riksdag och regering att vidta åtgärder för att höja säkerheten för oss judar och kring de judiska institutionerna samt att vidta proaktiva åtgärder mot den ökande antisemitismen.
Fischer skriver även att framtiden för de judiska församlingarna inte ser ljus ut. Här i Stockholm har vi nyss öppnat upp ett nytt hus mitt i centrala Stockholm för judisk utbildning och kultur. Vi kunde också konstatera att församlingens medlemsantal under det föregående året ökade.
Slutligen, debatten om de judiska församlingarnas relation till Israel är viktig och behöver föras. Men en sådan diskussion måste föras med vederhäftighet och med korrekt fakta som underlag.
Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet och Judiska församlingen i Stockholm
