Per Magnusson menar i sin debattartikel (20 mars) att jag “generaliserar och drar alla över en kam” när jag försöker förklara varför Erikshjälpen inte ger stöd till barnhem (2 mars). Han har rätt, jag valde att förenkla och tydliggöra. Av flera skäl.
För det första, barnhemsbranschen rättfärdigas alltid genom sina undantag. Alla är överens om, precis som Magnusson säger, att barn ska växa upp i trygghet hos sina föräldrar. Men, säger man sedan, världen är komplex och därför behövs barnhemmen för dem som hamnar utanför. En hållning som riskerar att permanenta institutioner som vi på svensk mark har valt att officiellt kalla ”en skam”.
Läs mer: Barnhem kan visst vara bra
För det andra, det finns många godhjärtade människor som å ena sidan kan förstå problematiken med barnhem. Men samtidigt säger att ”just deras barnhem” är ett undantag. I rapporterna syns glada barn som får mat och kläder, de skrattar och leker. Slutsatsen blir därför att dessa barn skulle vara olyckliga om de inte fanns på barnhemmet. Det blir faktiskt ganska märkligt om alla är överens om den generella problematiken, men samtidigt ser varje enskilt barnhem som det lysande undantaget.
Jag uppskattar Per Magnussons artikel. Sannolikt ger han uttryck för mångas tankar. Men enskilda sammanhang får inte stå i vägen för lösningarna på ett stort och växande globalt problem. De absolut flesta barnrättsorganisationerna världen över är eniga om barnhemmens skadliga effekter. Forskningen understryker den allvarliga situationen. Många aktörer söker alternativ och vägar för att kunna erbjuda kompletterande stöd för världens mest utsatta människor. Ändå kämpar vi i motvind. Barnen på institutioner blir allt fler och barnhemmen växer på grund av att skolor, kyrkor och företag finansierar dem. Med gott uppsåt, i tron att det är bästa alternativet.
Läs mer: Fler står bakom kritik av barnhemmen
Vi får inte vara naiva. Ofta handlar det om pengar. Hundratals år av västerländsk välgörenhet har lärt människor i mottagarländerna att anpassa sig till metoder som ger intäkter. Vill den rike vite mannen betala för barnhem, ja då blir det barnhem.
Också vi på Erikshjälpen har genom åren gett stöd för olika typer av barnhem och institutionsvård. En del fungerade ganska väl, men med ökad kunskap blev vi tvungna att söka andra former för vårt arbete.
Vi vet nu att upp till 8 av 10 barn på barnhem har någon förälder i livet, vi måste söka upp dem först. Föräldrar vill inte skiljas från sina barn. Problemet är fattigdom och utsatthet, precis som i Sverige på 30- och 40-talet. Låt oss i stället bidra till familjernas försörjning och hållbar utveckling.
Institutioner är av naturliga skäl begränsade till att hjälpa ett fåtal barn. Med ett bredare lokalt stöd i barnens naturliga hemmiljöer når vi många fler och stärker hela samhället.
Institutionsvård beräknas vara sex till tio gånger dyrare än stödinsatser till familjer i riskzonen och runt tre gånger dyrare än familjehemsplaceringar.
Barn som växer upp på barnhem får leva med en identitet som ”barnhemsbarn”. Vi möter ofta personer som långt upp i åren berättar om rotlöshet och skam, dessutom med ökad risk för psykisk ohälsa, missbruk eller ett liv i kriminalitet.
Barnhem är attraktiva resmål för välmenande västerländska volontärturister vilket bidrar till att skapa en konstlad miljö där risken för övergrepp ökar. Vuxenvärlden, som ska stå för barnens trygghet, utgörs i stället av ständigt nya främlingar i strid ström.
Läs mer: Därför säger vi nej till barnhem
På barnhemskollen.se finns länkar till extern forskning och rapporter. Tidningen Dagens uppföljande nyhetsartikel 6 mars visar också att många svenska organisationer delar vår oro och beslutsamhet. Därmed är vi flera som bidrar till med information och stöd.
Institutionsvård är ibland en nödvändighet, exempelvis när ett barn har utsatts för våld och övergrepp. Men vi vill omgående utreda förutsättningarna för en återintegration till familjen, släktingar eller en mindre hemmiljö.
Per Magnusson tycker att jag svartmålar verksamheter som har goda avsikter. Jag beklagar om min artikel uppfattas så! Vi på Erikshjälpen har stor respekt för alla människor och organisationer som vill göra gott. Däremot är jag kritisk till dem som försvarar barnhem och institutioner utan att ta till sig forskning, erfarenheter och kunskap.
Här finns fortfarande ett behov av ökad kunskap, och förmågan att ta den till sig. Efter vår artikel i Dagen har flera församlingar och andra hört av sig för att få tips och råd om hur deras verksamheter kan utvecklas, vi välkomnar ett fortsatt samtal. Ytterst handlar det om tryggheten och livschanser för de allra mest utsatta barnen. Då måste vi våga fråga oss själva om barnhemmen är det bästa för barnen, eller för oss själva?
