I och med att Växjöpolisen tillåter den lokala moskén att bedriva böneutrop har debatten återigen väckts till liv. Tyvärr har debatten präglats av många resonemang som i praktiken argumenterar för censur, eller att effektiva former av kristen evangelisation ska förbjudas, eller både och. Jag skulle vilja varna för dessa fallgropar och peka på hur debatten kan föras i stället.
Många argumenterar för böneutropsförbud genom att peka på hur hemskt islam är, hur plågsamt det är för dem som flytt från totalitära stater att höra utropen, att islam är en kolonialistisk andemakt, och så vidare. Den grundläggande tanken här är att böneutrop ska förbjudas på grund av själva budskapet som ljuder i högtalarna. Det är argument för statlig censur, per definition. Regelbundna högtalarmeddelanden ska vara möjliga för andra aktörer, men om det är ett muslimskt budskap ska det censureras av den sekulära staten. Att säga att man är för yttrandefrihet men vill förbjuda muslimer att ropa ut sin trosbekännelse, är en motsägelse. Om du vill ha ett samhälle där vissa människor inte får ropa ut sin åsikt, vill du ha censur.
Det är inte en bra idé att avskaffa yttrandefriheten och införa censur i Sverige. Det finns inga garantier för att du själv inte kommer bli censurerad av den gudlösa staten när den möjligheten har öppnat sig. Och folk kommer inte till tro på Jesus bara för att de blir censurerade till att säga annat. Som evangelist vill jag naturligtvis inte att något land ska kännetecknas av högljudda böner till Allah, utan av lovsång till Jesus. Men jag vill att människor ska sluta ropa ut muslimsk förkunnelse för att de vill det, inte för att de är förbjudna till det.
Läs mer: Tomas Samuel: Vad innebär egentligen böneutrop?
Ett annat sätt att argumentera mot böneutrop är att insistera på en religions- och budskapsneutral lagstiftning som begränsar allas möjligheter att regelbundet ropa ut saker i högtalare. Men här behöver man vara medveten om att man också begränsar oss evangelister i våra möjligheter att nå ut med det glada budskapet om Jesus.
Faktum är att vissa ogenomtänkta förslag som har förfäktats i debatten innebär ett totalförbud mot evangelisation. Jag tänker på påståenden som att människor ska ha ”rätt” att inte höra budskap de inte håller med om, eller att trosbekännelser inte ska få proklameras offentligt. När jag som evangelist hör andra kristna yttra sådana förslag känner jag stor sorg i mitt hjärta.
Läs mer: Dagens ledarskribenter: Böneutrop måste kunna få prövas
Hur ett böneutropsförbud än formuleras kommer det också förbjuda vissa former av offentlig förkunnelse av evangeliet. I dag är det lagligt för oss att varje vecka predika evangeliet i en högtalare på stan, men om ett böneutropsförbud trädde i kraft skulle det inte längre gå. Någon skillnad mellan fastmonterade och portabla högtalare skulle lagstiftningen inte göra (och gjorde den det skulle mosképersonalen enkelt kunna bära upp en portabel högtalare). Om en kristen skulle vilja göra som Paulus och predika dagligen på en och samma plats (Apg 19:9) skulle han eller hon troligtvis bli arresterad i ett land med böneutropsförbud.
Läs mer: Beslut om böneutrop i Växjö överklagas
Vissa kristna tycker att det är rimligt att uppoffra viss evangelisation för att begränsa islam genom förbud. Jag tycker att det vittnar om en konstantinsk syn på religion och samhälle. Kejsar Konstantins giftermål mellan kyrka och stat på 300-talet var något av det mest skadliga Kristi kropp någonsin har upplevt. Så fort kyrkan försöker använda statlig makt för att med tvång utföra sin mission har vi slutat lyssna på den helige Ande.
Hur kan vi ha större tilltro till en gudlös stat än till evangeliets kraft till frälsning (Rom 1:16)? Vi har redan en evangelisationskris i Sverige, vi behöver inte att kristna ska argumentera för att förbjuda andra kristnas metoder för att sprida Guds ord. Jag lobbar inte för att du ska arresteras, så avstå gärna från att försöka få mig arresterad.
En rimlig diskussion om böneutrop koncentrerar sig i stället på den redan existerande ordningslagen och vilka ramar offentliga budskap ska ha utifrån den. Är det exempelvis acceptabelt att böneutrop ska vara så högljudda som 110 decibel? När övergår opinionsyttringar till störande av allmän ordning?
Sådana samtal kan vi absolut föra, och då är frågan inte om böneutrop ska förbjudas utan hur det ska utformas. Det finns inte heller någon risk för att censur införs eller att jag som evangelist blir arresterad för att utföra mitt kall. Gott så! Mindre Konstantin, mer frihet och frimodigare evangelisation är vad vi behöver för att sprida lovsång till Jesus i detta land.
Micael Grenholm, författare och evangelisationspastor i Uppsala Mosaik
