I en debattartikel (Dagen 15 maj) kommenterar Alf B Svensson artikeln Vi är kallade att rädda jorden (Dagen 4 maj). Det var styrelsen för Sveriges kristna råd som ville uppmuntra till ansvarstagande för den jord som Gud älskar. Artikeln skrevs under av de fyra ungdomsrepresentanterna i SKR:s styrelse för att markera att detta är en fråga som gäller jordens framtid, att de barn och ungdomar som växer upp i dag ska överta en beboelig jord.
Dagarna efter publiceringen genomfördes Klimatriksdagen som samlade 600 personer och som ledde till att tolv skarpa motioner (av över 200 inlämnade förslag) röstades fram och överlämnades till representanter för riksdagens åtta partier. Klimathotet är en av vår tids globala ödesfrågor. Ändå prioriteras det tyvärr ner i politiken. Klimatriksdagen var ett försök detta valår ge klimatfrågan en nyckelroll i valdebatten och visa våra politiker hur klimatpolitiken egentligen borde se ut. Sveriges kristna råd fanns på plats tillsammans med Svenska kyrkan och medverkade med seminarium och utställning. Vi som var där hade många goda och viktiga samtal.
Jag är tacksam för att Svensson positivt uppmärksammar klimatutmaningen och så tydligt uppmanar till engagemang.
Svensson har också en egen hjärtefråga som han under många år talat för: vikten av stöd till familjer och en god sexualundervisning. Nu tar han våra motiveringar om hållbarhet och applicerar dem på detta område.
Under min tid på Sveriges kristna råd har vi regelbundet haft kontakt i dessa frågor. Jag uppskattar det engagemang och den vilja att bidra konstruktivt till en hållbar miljö för samliv som Svensson ger och gett uttryck för, i föreläsningar, böcker och debattartiklar. Det är en betydande insats som han bör hedras för, antingen man håller med om hans perspektiv eller inte.
I sin artikel efterlyser Svensson ett uttalande från Sveriges kristna råd om dessa frågor. I olika sammanhang har frågorna tagits upp inom SKR. Vid några tillfällen har seminariedagar hållits med representanter för medlemskyrkorna. Samtal har under det senaste året pågått i en studiegrupp bland ungdomsförbunden. Vid samtliga dessa tillfällen har det visat sig att spännvidden i åsikter är stor. Inte minst är det frågorna om synen på HBTQ som är svåra att nå enighet kring när man prövar möjligheten att uttala sig gemensamt. Likaså finns olika uppfattningar om till exempel familjeideal och könsidentitet och hur man ska förhålla sig till att så många familjer i dag snarare är stjärnfamiljer än kärnfamiljer. När utredningen om transpersoners situation var uppe till diskussion för några månader sedan bedömde flera kyrkor att frågorna är så känsliga att man ville fortsätta samtalen i stället för att göra något remissyttrande i frågan. Det visar att flera frågor inom samlevnadsområdet är olika mycket bearbetade i SKR:s medlemskyrkor. Viljan till hållbarhet finns men hur man bör tala om frågorna och vad man vill säga finns det olika åsikter kring. Det finns också de som inte vill göra auktoritativa uttalanden därför att man generellt menar att många samlevnadsfrågor bättre behandlas genom samtal där olika normer, synsätt, värderingar och erfarenheter får mötas och bearbetas.
Det har alltså inte varit möjligt för kyrkorna tillsammans att uttala sig gemensamt på det sätt som Svensson önskar. Jag kan beklaga det men inser samtidigt att om kyrkorna ska uttala sig gemensamt måste man med rimlig enighet kunna stå bakom det som hävdas. Respekten för varandra, tanken att uttala sig i konsensus och viljan att inte göra någon medlemskyrka orätt är en utgångspunkt för samvaron i SKR. Därför har det hittills inte varit möjligt att gemensamt uttala sig när vi prövat saken. Men samtalen pågår med viss regelbundenhet, naturligtvis inom kyrkornas egna liv men också i gemenskapen inom SKR.
Björn Cedersjö, direktor, kyrka-samhälle, Sveriges kristna råd
