Vi använder begrepp som "politiskt korrekt", "åsiktskorridor", "bubblor" och "inte stöta sig". Med detta menas ofta att alla måste tycka likadant. I den svenska kulturen finns en "jantelag" som menar att ingen ska utmärka sig eller sticka ut hakan. Ordet lagom är ett rätt unikt ord.
Det pågår, inte minst inför det kommande valet, en stor debatt om kristna och deras engagemang i samhället. Vissa menar att kristna inte hör hemma i de politiska salongerna, andra har tagit ställning och finns med i politiska partier.
På 1960-talet upplevde många att det blåste nya och ofta främmande vindar in i det svenska samhället. Man menade att det fanns en värdegrund som skulle värnas och i kulturarvet lyftes då de kristna värdena fram. De nya tankarna handlade om att kristendomens ställning skulle försvagas om andra idéer släpptes fram. En stor debatt uppstod kring skolans undervisning. Över två miljoner svenskar skrev under ett upprop att kristendomsämnet skulle vara kvar som ämne i skolan.
Det var i den andan som initiativ togs till att bilda en kristen demokratisk samling. Lewi Pethrus menade att det i de demokratiska partierna fanns kristna grupper, men att dessa inte förmådde påverka partiernas ståndpunkter. Det som då behövdes var att kristna samlades och tillsammans drev frågor för att förhindra ”att det svenska folket med denna utveckling inom kort hamnar i en renodlad ateistisk materialism”, enligt Lewi Pethrus.
Idén med partiet var att utgå från en kristen etik och ta ett stort samhällsansvar, men på ett särskilt sätt samla kristna företrädare. Tillsammans skulle man bli en starkare röst än om var och en verkade för sig. Strategin kan vara hämtad från Aisopos fabel om de fyra oxarna som höll stånd mot lejonet. Så länge de höll ihop hade lejonet ingen chans. Devisen ”enighet ger styrka” har blivit ett ledord för många.
I den samhällsanda som fanns på 1960-talet var det många medborgare som inte kände igen sig i de nya tankarna som erövrade område efter område. Mycket handlade om värden och debatten handlade om samhällets värdegrund, även om det ordet inte var uppfunnit då.
Kristna känner sig ofta som rebeller och även i dag är det kristna som utgör den grupp som är mest förföljd och ifrågasatt. För den som upplevt en omvändelse finns en inre etisk kompass som är kompromisslös och man är beredd att ändra sitt beteende även om det inte passar in i omgivningen.
När väckelser dragit fram har inte bara enskilda personer förändrats utan även samhället. Men samhället förändras inte främst genom demokratiska beslut, utan genom att enskilda invånare bestämmer sig för att ändra sina beteenden.
Kristen innebär att vara lik Kristus. Han var oerhört obekväm, sa sådant som andra inte sa, bröt mot en rad mänskliga påbud, men var alltid trogen sin inre röst. Den kärlek som drev honom visades sig i konkreta vardagliga uttryck, men i maktens ögon var han en rebell. En obekväm röst som behövdes tystas.
Lewi Pethrus menade att det var bra att det fanns kristna i de olika partierna, men att de inte hade förmåga att enas kring en politik förankrad i en kristen värdegrund. Därför behövdes en samling bland kristna demokrater.
2018 visar undersökningar att det inte finns något parti som samlar de kristna väljarna. Många kristna är engagerade och försöker säkerligen påverka sina partier utifrån en kristen utgångspunkt. Men jag undrar vilken analys Pethrus skulle gjort i dag. Kanske skulle han upprepa sig och ännu en gång mana kristna till en samling för att göra den kristna rösten hörd. Att göra som alla andra kräver inte så mycket, men att vara trogen sin inre röst är en stor utmaning.
Jag har valt att engagera mig inom Kristdemokraterna. Jag är inte med till hundra procent på alla ställningstaganden, men har funnit att det är det parti som bäst stämmer med mina inre värderingar. Jag har respekt för kristna som engagerar sig inom andra partierna, men idén om en samling, snarare än en splittring, tilltalar mig.
Conny Brännberg, gruppledare för KD i Skövde
