"Vad är detta profetiska tal som Paulus uppfattar vara så viktigt?" frågar Patrik Hagman (Dagen 3 augusti). Tyvärr ger han ett dåligt svar. Definitionen av profetia är inte en klarsyn som "blottlägger de lögner vår värld bygger på" utifrån förmågan att "kunna förstå och analysera det samhälle och den kultur vi lever i". Jag menar inte att sådana analyser skulle vara onödiga. Tvärtom välkomnar jag dem och försöker själv bidra med dem ibland. Men detta är inte vad Paulus eller övriga nytestamentliga författare kallar profetia. Hagmans bibeltolkning är styrd av en snäv världsbild, den är anakronistisk och ofullständig (läs gärna 1 Kor 14).
Problemet är inte vad Hagman vill stärka, utan att han med en felaktig definition av profetiskt tal gör det omöjligt att följa Paulus uppmaning om att vi ivrigt ska söka den profetiska gåvan. Om Hagmans syn slår igenom kommer församlingen berövas den gåva som utpekas som en nyckelgåva.
Läs mer: Patrik Hagman: Profetian handlar om att tala sant om verkligheten
Den situation Paulus beskriver förstås bäst genom den vers Hagman helt utelämnat: "Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta".
Här ser vi att budskapet som framförs bygger på uppenbarelse, som här ges i ögonblicket. Detta är inte genomtänkta analyser av samtiden. Hur skulle det kunna vara det? Profetia utövas inte av de lärda, utan av alla. Att tro att de kristna i Korinth var i besittning av de analytiska förmågor Hagman efterlyser är en grov anakronism.
Det finns skillnader mellan GT:s profeter och profetia i NT, men det finns också en kontinuitet. Att GT över 30 gånger säger "Herrens ord kom till mig" och många gånger har uttryck som "Herren lät mig se" eller "Herren visade mig" vägleder vår förståelse av det profetiska.
De nykristna i Thessaloniki uppmanades att inte ”förakta profetiskt tal”, som förutsattes förekomma bland dem från första stund. Inte heller behövde de nydöpta i Efesos grunna ut någon kulturkritik: ”när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.”
Agabos talade "genom Andens ingivelse" och förutsade hungersnöd. Jag uppmanar alla jag kan att lyssna till expertisen om klimatförändringar – det är viktigt och det är en skam för oss kristna att klimatskepticism förekommer ibland oss – men Agabos hade inte analyserat väderomslagen.
När Anden sände ut Barnabas och Paulus på deras missionsresa var det inte genom ett strategiskt möte. Därmed inte sagt att det alltid måste vara så. Paulus andra och tredje missionsresa startar inte genom något tilltal. Och Anden var närvarande vid apostlamötets diskussioner, men de kallade inte Andens verk där för profetia.
Andens uppenbarelse behöver inte nödvändigtvis ges i samma ögonblick som det framförs och den kan komma på mer än ett sätt, både lågmält och drastiskt, men utan denna komponent är det inte profetia.
Hagman tecknar motsatsen till sin egen uppfattning som halmgubbar. Självklart sätts inte ”normala förmågor ur spel” – vem påstår det? Att Guds uppenbarelse övergår vad vårt förstånd på egen hand kan tänka ut kan beskrivas som övernaturligt (det naturen inte ensam kan göra, enligt Thomas av Aquino), men det är inte ”märkligt”. Tvärtom borde det vara enkelt och vanligt.
Hagman hade behövt konsultera exegeterna innan han skrev sin artikel, Gordon Fee och James Dunn kan vara en start. Eller kyrkofädernas beskrivning av profetia. Profeter talar inte av "egen inspiration utan genom det gudomliga ordet som rör dem" skrev Justinus Martyren, som ett av många exempel. Då torde Hagman komma till samma slutsats som den katolske teologen Yves Congar. Han talar om en slags profettjänst likt den Hagman beskriver, men fortsätter sedan: "Detta är emellertid inte direkt vad vi har i 1 Kor 12:10; 14:1–33" och sedan beskriver han de profetiska budskap som framförs inom den karismatiska förnyelsen som i linje med vad Paulus menade.
Hagman har rätt i att profetia inte ska användas till dominans med hänvisning till förmodad inspiration. ”De övriga skall pröva vad som sägs”. Men för att ge alla ”möjlighet att profetera” behöver gåvan som sagt sökas, och då får dess egentliga innebörd inte bortdefinieras.
Lars Gunther, pastor i Hestra Missionskyrka som bloggar på itpastorn.nu
