Det sägs att en groda som kastas ner i varmt vatten reagerar instinktivt med att hoppa ur medan den groda som kokas upp tillsammans med vattnet inte märker sin egen undergång. Kan det vara så att vi är likt den kokande grodan? Att vi i stället för att tolka tidens tecken och skapelsens vånda slår dövörat till och lever på våra liv som vanligt.
Genomsnittssvensken lever som om vi hade drygt fyra jordklot. Den 1 augusti i år, tidigare än någonsin, hade vi människor förbrukat jordens resurser som var tänkta för hela året. Värmerekord på värmerekord har slagits. Det har inte bara varit extrema temperaturer utan också onormalt höga temperaturer vid regn (48,3 grader).
Vi får fler och fler tecken på att världens ekologiska system håller på att rubbas. Tecknen som skulle kunna visa för oss att vår livsstil är ohållbar och gränslös. Klimatförändringarna borde påminna oss om att världen är en helhet och att livet är vävt i ett stycke. Det jag gör påverkar världen. Ja, det är kanske till och med så drastiskt att utan bin dör världen…
Läs mer: Låt oss bli förebilder i fråga om miljön – nu!
Jesu ord om att ” … om ni tiger kommer stenarna att ropa.” (Luk 19:40) kanske beskriver vår situation. I och med att kyrkan tigit i stor utsträckning har andra börjat tala. Vi har denna sommar fått ta del av forskare, kändisar, politiker och opinionsbildare som på olika sätt manat oss till omvändelse. Omvändelse från ett ohållbart liv till ett liv som respekterar jordens begränsade resurser.
Vi kristna skulle behöva ta skapelseuppdraget, att rätt bruka och vårda skapelsen till Guds ära, på lika stort allvar som missionsuppdraget, att låta allt skapat få ta del av Guds rike. Vi behöver bli medvetna om att vi måste leva våra liv så att här världen fortsatt kan vara vid liv. Att vi måste leva på ett sätt som ger alla och allt skapat möjligheten att leva.
Den sanna och varaktiga omvändelsen sker nog varken genom moralpredikningar eller genom skuldbeläggning, utan genom ett möte med Gud Skaparen. Som profeten Hosea lär oss: "Herren väcker talan mot landets invånare, ty ingen trofasthet och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet. … Därför sörjer landet, alla som bor där tynar bort, också markens djur och himlens fåglar, och fiskarna i havet dör" (Hos 4:1,3).
Den som vänder Skaparen ryggen vänder också Gud ryggen. Det är den gudsfrånvända blicken som kan vända ryggen mot skapelsen, mot naturen, djuren och våra medmänniskor. Vi är i desperat behov av trofasthet, kärlek och gemenskap med Gud. Vi behöver fråga oss själva: Inom vilka områden manar Gud mig till omvändelse? Hur kan jag ge av mitt liv för att den här världen ska få liv?
Läs mer: Peter Halldorf: Oansvarig livsstil är en synd
Vi behöver offra något av vår bekvämlighet och självupptagenhet och komma ut ur vår hyperindividualism, till ett liv som kännetecknas av ödmjukhet och uppoffringar, till ett liv som likt den gudomliga kärleken ger sitt liv för att världen ska få liv. Det borde ju vara omöjligt att möta Gud Skaparen och samtidigt våldföra sig på skapelsen.
All förändring börjar i det lilla. Jesus talar om senapsfröet som växer till en buske där ”himlens fåglar kan bo” (Mark 4:32). Låt oss börja i det lilla och leva liv som banar väg för att Guds rike ska bli synligt i vår värld. Liv som låter Guds vilja ske på jorden såsom i himlen.
Christoffer Abrahamsson, präst i Betlehemskyrkan, Stockholm (EFS)
