Mikael Tellbe skriver på Dagens kultursidor den 21 augusti: “För Paulus var det självklart att allt profetiskt tal måste prövas: ‘de övriga ska pröva vad som sägs’ (1 Kor 14:29). Det sägs inte riktigt hur denna prövning ska gå till”.
Men det finns många andra ställen i Bibeln som klart säger hur vi kan veta om profetian är från Gud eller inte.
1. Profetian från Gud fullbordas. Gud säger genom Mose: "Kanske tänker du: 'Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?' När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren" (5 Mos 18:21-22). Orsaken till att folket förstod att Samuel var en profet var för att det han sagt slog in. "Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. Det blev klart för hela Israel från Dan till Beer Sheva att Herren hade betrott Samuel med att vara hans profet" (1 Sam 3:19-20). Gud säger till Jeremia: "Jag skall vaka över mitt ord för att uppfylla det" (Jer 1:12).
Det fanns nämligen profeter som profeterade sina egna tankar, men de profetiorna slog aldrig in. Herren säger om dem: ”De predikar syner de själva hittat på ... Jag har inte sänt dessa profeter, ändå rusar de i väg. Jag har inte talat till dem, ändå profeterar de” Jer (23:16, 21). Det är alltså om det de sagt inträffar eller inte som avgör om det är Gud eller profetens egna tankar.
Men Jona då? Det hände ju inte. Nineve stod ju kvar även efter de 40 dagarna. Guds svar är: ”Men om det folk jag har hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem” (Jer 18:8). En domsprofetia är alltså villkorlig. Det beror på hur folket reagerar och agerar om det skall inträffa.
I Apostlagärningarna kan vi läsa: ”Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiokia. En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen – den inträffade också under kejsar Claudius” (Apg 11:27-28). Samma profet profeterade också att Paulus skulle hamna i fängelse i Jerusalem, vilket också skedde knappt två veckor senare (Apg 21:10-11). Har Gud sagt något vakar han också över det ordet så att det fullbordas (Jer 1:12).
Läs också: Vad är en profetia? Teologen svarar
2. Personlig profetia – en bekräftelse. En personlig profetia måste bekräfta vad mottagaren har i sitt hjärta. När profetian kom till Barnabas och Paulus att deras missionsresor skulle börja, då handlade de på den profetian eftersom Gud redan hade lagt ner kallelsen i deras hjärtan, då den helige Ande sa "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till" (Apg 13:2).
Men en annan gång följde inte Paulus en profetia från de troende då det inte stämde med vad Gud sagt till honom. (Apg 20:23). Anden hade gett dessa troende samma information att Paulus skulle hamna i fängelse, men de gjorde en felaktig tolkning av den och profeterade att han inte skulle fara till Jerusalem. Men Paulus följde det Gud sagt till honom och åkte till Jerusalem (Apg 21:4-5).
I nya förbundet är det inte bara profeten som har Anden utan även de andra troende. ”Ty hans smörjelse undervisar er om allt” (1 Joh 2:27), skriver aposteln Johannes till vanliga troende. Stämmer inte det profeten säger med vad mottagaren har i sitt hjärta, bör man vänta och bida Guds tid, så man inte springer in i en stängd dörr. Ty om det är Gud som sagt det lägger han också ner det i mottagarens hjärta.
3. Profetian måste vara i enlighet med Guds ord. Paulus slår fast: "Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom" (Gal 1:8).
Jesus varnar församlingen i Thyatira för en kvinna som kallade sig profet men lärde ut sådant som strider mot Bibelns grundläggande sanningar (Upp 2:20). Men låt oss tacka Gud för alla sanna profettjänster som han har satt i sin församling till stor välsignelse för hela Kristi kropp. ”Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord” (Apg 15:32).
Bertil Swärd, bibellärare, Södermalmskyrkan Stockholm
Läs också: Mikael Tellbe: Profeter ska uppmuntras - och prövas
