Observera att den här artikeln publicerades den 12 september 2018, men har fått ny spridning på sociala medier.
Frågan är om det betts så mycket för ett val på länge i Sverige. Det är ett ödesval. Under de senaste böneveckorna har det blivit allt klarare för mig att Guds folk i Sverige måste sätta ner foten och säga: "Hit men inte längre!" Och börja återta mark som förlorats. Vi behöver ett regimskifte, både andligt och politiskt. Och genom bön kan vi få det!
För man kan inte skilja politik och tro från varandra. Daniel säger om Herren att ”Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar” (Dan 2:21). Gud är intresserad av Sveriges inriktning och öde.
Inte så att det ena eller andra partiet skulle kunna lösa Sveriges problem. Alla partier har idéer och politik som är mer eller mindre främmande för biblisk kristendom.
Men vi behöver ett regimskifte bort ifrån en ideologi som grundläggande är antikristen, socialismen. Den började få inflytande i regeringsställning för nästan exakt 100 år sedan och blev från 1930-talet den formativa kraften på en rad samhällsområden. Allt var inte fel. Det är bra att vi har fri sjukvård och fri utbildning, att det finns ett socialt skyddsnät.
Dock är många av de idéer som är förhärskande i vårt land präglade av en socialdemokrati som från 1930-talet ville lägga upp hela samhället på ritbordet, riva ner och bygga nytt. Som Strindberg skrev: ”Här rivs för att få luft och ljus”.
På punkt efter punkt är det reformprogram man planerade och genomförde främmande för kristen tro och livsstil. Jag nämner fyra områden: familj, ”fri sexualitet”, abort och kyrka/utbildning.
Alva Myrdal skrev 1934 boken ”Kris i befolkningsfrågan” som ville omforma hur familjer levde. Den är en grund för den sociala ingenjörskonst vi varit utsatta för sedan dess.
”Familjen göres om” sa man, och man menade att familjens inflytande över barnen måste ändras radikalt. Kvinnoemancipationen (som absolut var en nödvändighet) stod i centrum, och staten var bättre, trodde man, på att fostra barnen än familjen. ”Skall utvecklingen icke utmynna i kaos och undergång, är det de kollektivistiska ansatserna som trots allt ånyo måste segra.” Där var förskolan ett avgörande element och skattesystemet tvingar nu föräldrar att lämna sina barn i kommunal vård.
I dag ser vi vart det tog vägen: man vill forma barnen så de inte får bejaka sin naturliga könsidentitet. Guds folk måste sätta ner foten och begära att familjerna får tillbaka makten över sitt eget liv.
Den sexuella revolutionen kom parallellt med 1968-rörelsens radikalisering. Att äktenskapet inte längre är den bärande byggstenen i samhället har öppnat för den förvirring som råder i dagens Sverige. HBTQ-rörelsen har blivit så stark att knappast någon politiker vågar ifrågasätta dess värderingar. Från samkönade relationer som även välsignas av kyrkor driver samhället (och kyrkan?) nu emot polyamorösa relationer. Det är dags att kyrkorna omvänder sig till Guds ordningar och att Guds folk i bön säger stopp för den märkliga utvecklingen där mamma-pappa-barn anses extremt.
Abort hamnade tidigt på vänsteragendan; utrensning av oönskade befolkningselement skulle ske "genom abort på eugeniska och sociala indikationer." (Myrdal). Då var aborter ovanliga, men dörren hade öppnats av dessa ledande ideologer. Men fri sex leder till fri abort, som sedan blivit ett av våra största samhällsproblem. Mer än en miljon barn har dött, i ett land där det nog finns mer preventivmedel än någon annanstans – oönskade graviditeter behöver inte ske. Aborterna samlar en enorm blodskuld på Sveriges konto och vi som Guds folk måste både omvända oss och säga nej till abort.
Kyrka och utbildning var också Myrdals områden. Tidigt satte man betsel i munnen på kyrkan och i dag är den toppstyrd av S. Och att utbildning är vägen att forma barnen visste man och använde kraftfullt detta verktyg, till och med efter östtysk modell. Samma S vill nu stoppa också de många utmärkta kristna skolor som finns.
Detta är bara några exempel på en tilltagande gudsfientlig utveckling.
Guds folk: vad ska vi göra? För att få ett politiskt regimskifte behövs ett andligt regimskifte - att vi reser oss upp till kraftfull bön. Den auktoritet vi har är mycket större än någon politikers. Om vi i enad bön bestämmer oss för att sätta ner foten på dessa och andra områden kommer Gud att höra våra böner, "avsätta och tillsätta kungar" och skaffa bot åt vårt land.
För nu är det ”hit men inte längre”. Och om vi bestämmer oss och står fasta kan vi få se ett nytt Sverige växa fram.
Anders Gerdmar, docent i teologi och rektor för Skandinavisk teologisk högskola
Läs också: Micael Grenholm svarar: Kristen tro är varken höger eller vänster