Lovisa Bergdahl och Sofia Camnerin ställer viktiga frågor om abort (Dagen den 12 oktober). Det gäller inte minst att vi måste tala om abortfrågor i plural. En oönskad graviditet utgör en komplex situation för alla berörda; mamma, pappa, barn.
Mannen har länge lyckats ställa sig i skuggan, men nu är det tid att tala om hans ansvar. Det går förstås inte att klumpa ihop alla män till en grupp av svikare. Ansvaret för vad vi gjort eller underlåtit att göra förblir individuellt. Ändå kan vi se tydliga mönster. Alltför många män älskar sexualiteten mer än kvinnan de har sex med. Alltför många män älskar sexualiteten mer än de barn som oönskat blir följden av det sexuella. Så avvisar man sitt ansvar, både för kvinnan och det nya liv man gett upphov till.
När män har pressat kvinnor till abort eller överlämnat beslutet till kvinnan – med det underförstådda budskapet att hon då också ensam får bära ansvaret för barnet om det föds – är det ett djupt svek. I bakgrunden finns den sexuella revolutionen, som på detta plan gjort kvinnor till förlorare. Män har krävt fri sex, men utan att acceptera ansvaret för följderna av den fria sexualiteten. Graviditeten har blivit kvinnans ansvar, trots att mannen är lika delaktig som kvinnan till det nya livet. #Metoo har med rätta satt sökarljuset på mannen vad gäller sexuella trakasserier. Nu är det dags att detsamma sker vad gäller ansvaret för en graviditet.
Läs mer: Abort etiskt enkelt men pastoralt svårt
När Bergdahl och Camnerin däremot säger att vi har ”lyckats skapa ett samhälle där vi inte förmår att ta emot oplanerade barn” eller att vi måste ”fråga oss om våra församlingar är barnvänliga nog” förstår jag dem inte. Vilken annan tid i historien har på dessa områden varit bättre än vår tid? Vi lever inte i en perfekt värld och en oplanerad graviditet kan vara utmanande på många sätt. Men de praktiska frågorna är, i alla normalfall, av en sådan art att det är möjligt att välkomna ett barn till världen.
Jag delar uppfattningen med Bergdahl och Camnerin att det inte hjälper att förenkla det svåra. Vi måste hålla samman det principiella och det pastorala och ta hela livssituationen på allvar. Men alla relationella och pastorala handlingar kommer också att ge uttryck för principer. Så, vilken princip är det vi låter komma till uttryck om vi av relationella och pastorala skäl accepterar abort?
Läs mer: Vi behöver även tala seriöst om kvinnan
Sveriges mest kände filosof, Torbjörn Tännsjö, skrev nyligen en provocerande artikel i Dagens Nyheter (den 17 oktober) om abortfrågan: "Jag som skriver denna artikel har varit ett just befruktat ägg, ett foster, ett litet barn, en medelålders man och är nu en emeriterad rabulist. Från befruktningsögonblicket förelåg det mänskliga och unika genom som, tillsammans med den miljö jag vistats i, format mig successivt till den jag just nu är. Jag har däremot aldrig varit vare sig ett ägg eller en spermie. Ägget och spermien jag utgått ifrån är material, som gick förlorat i processen då jag blev till. Jag själv lever vidare. Många (men inte alla) filosofer skulle ge påven och mig rätt på den här punkten. Låt oss alltså inte ifrågasätta den."
Det befruktade ägget, fostret, barnet är enligt Torbjörn Tännsjö, en medlem av den mänskliga familjen: det är ”en mänsklig varelse”. Ändå är Tännsjö för abort. Hur kan han vara det? Inte genom att förneka biologiska fakta – att det är en liten människa – utan genom att ifrågasätta det individuella människovärdet. Han lyfter i stället fram konsekvenser, för kvinnan eller barnet, som kan motivera en abort. Konsekvenserna av en graviditet kan alltså övertrumfa barnets människovärde, eftersom det värdet enligt Tännsjö inte ligger fast. Här blir frågan till Bergdahl och Camnerin om de menar att det finns pastorala konsekvenser som kan övertrumfa ett barns människovärde?
Läs mer: Joel Halldorf: Vi bör prata seriöst om abort
Till mångas förvåning går det inte att hävda att abort är ett etiskt dilemma. I ett etiskt dilemma står två lika stora värden mot varandra, så att hur man än väljer blir det fel. Som när två personer håller på att drunkna och jag är ensam på stranden och kan bara rädda en av dem. Hur jag än väljer blir det fel. En graviditet kan ställa föräldrarna inför en mängd svåra dilemman, av ekonomisk, social, psykologisk och praktisk art. Men om människovärdet gäller är det inget etiskt dilemma: Det finns fortfarande ett etiskt riktigt handlingsalternativ. Det är ju aldrig etiskt fel att föda sitt barn.
Stefan Gustavsson, direktor Apologia och ledarskribent Världen idag
