Debatt

Vi på Elida seglar gärna till Israel igen!

Gaza behöver inte blöjor. De behöver religionsfrihet och demokrati. Utanför kyrkans portar finns det människor som behöver hjälp på riktigt.

Som språkrör för Elida och hela den stora grupp som var med på "Pilgrim 2018" vill jag svara på Pekka Mellergårds text den 15 oktober. Vi som seglade in med Elida till Herzliya i Israel hade två syften med resan, nämligen att sätta fokus på de utsatta kristna i Mellanöstern, och att gratulera Israel för 70 år av demokrati. Två noga genomtänkta och väl valda syften som vi ville höja vår röst för och sätta fokus på.

Jag är tacksam för att Mellergård tror på våra goda intentioner med det vi gör. Vi hade dock inte rent blåögt förbisett att Israel skulle kunna bli glada över vårt upprop. Det var faktiskt vårt syfte. Att detta land är den enda demokratin i Mellanöstern dit man kan segla in med devisen "Sailing for Jesus" skrivet i meterstora bokstäver på hela skrovet, är i sig ett mycket tydligt tecken på vilket fyrljus landet är i regionen bland alla länder runt omkring, där mänskliga rättigheter är en bristvara.

Läs mer: Pekka Mellergård: Segla till Gaza i stället, Elida!

Att segla in till Gaza för de kristnas situation där vore en provokation som skulle innebära en ren krigshandling gentemot Hamas, som effektivt rensar remsan från kristna. En präst i katolska kyrkan därifrån berättade för mig alldeles nyligen att för fem år sedan hade de nära tretusen medlemmar. I juni i år var de strax under hundra kvar. De uppgifter jag fick då var att det knappt finns tusen kristna kvar totalt i Gaza, i en befolkning på nära två miljoner. In­nan självstyret inleddes fanns där tiotusentals, men som nu har lämnat eller försvunnit på olika vis.

Att segla in till Gaza med blöjor, så som Mellergård föreslår, är inte vad dessa män­niskor behöver. De behöver religionsfrihet och demokrati.

Läs också: Israel borde hyllas i stället för hatas, Mellergård!

Vi skulle kunna byta vår devis på båten till ”What would Jesus do”. Ibland är det inte lätt att veta hur Jesus skulle handla i en specifik situation, men en sak är säker: Han skulle inte förneka löftena från Fadern till det judiska folket. De löften som Gud gav Abrahams säd står kvar. Landet är ett löfte till Abrahams barn och Gud är en oföränderlig Gud. Efter nära 2000 år i förskingringen har Gud kallat dem tillbaka. Oavsett om de går igenom svåra tider med svåra val, så står löftena kvar. Detta bygger hela vår tro på – en Gud som går att lita på. Vår segling är vår medverkan, och ett stort tack, till Gud för hans trofasthet.

Att segla till Israel är inte en engångsföreteelse för vår del, utan en vision om en våg av förenande kärlek mellan judar och kristna. Vår tro på Gud och hans Ord är byggda på samma grund, då vi kristna är inympade i det äkta judiska olivträdet. De väntar på Messias och vi tror att han redan har kommit. Till dess han kommer åter får vi alla stödja och hjälpa varandra i en ofta hård värld för både judar och kristna.

Stefan Abrahamsson, skeppare på Elida

Läs även: 

Isabelle Waldenvik (KD): Därför seglade jag med Elida

Lastade med kärlek till ett svältfött folk

Fler artiklar för dig