I en debattartikel i Dagen (den 13 november) skriver Micael Grenholm, pastor i Uppsala Mosaik, att den numera välkände psykologen Jordan Peterson är "en usel förebild, inte minst för oss kristna". I den här repliken vill jag ge ett annat perspektiv på saken.
Grenholms kritik av Peterson är tvåfaldig: han påstår att Peterson är omedveten om sina begränsningar och sina ideologiska tendenser, och att han är liberalteologisk.
Peterson specificerar själv (till exempel i sina kända bibelföreläsningar) sitt perspektiv: han är psykolog och har en förkärlek för Jung, och reflekterar om Bibelberättelser från det perspektivet. Om man anser att Bibeln aldrig bör relateras till psykologi gör man förstås bättre i att lyssna på andra, men då förlorar man också den möjlighet till möte mellan kristen tro och modernitet som Peterson öppnar upp för.
Läs mer: Micael Grenholm: Jordan B Peterson är en usel förebild
Peterson är ideologiskt tendentiös, vilket han också anger i sin självbeskrivning som "klassiskt brittiskt liberal". Det är annat ställt med Grenholm däremot, som menar sig vara bortom ideologi (Grenholm, "Kristen tro är varken höger eller vänster" i Dagen 17 september 18). Detta påstår Grenholm i egenskap av kristenhetens troligen mest kända förespråkare av egendomsgemenskap, en migrationsaktivist som är besviken för att Peterson inte omhuldar den intersektionella feminismens skötebarn: begreppet "vitt privilegium". Den enda positionsredovisningen vi väntar på här är Grenholms.
Jag delar Grenholms slutsats, att Petersons syn på det religiösa (som han framträder i offentligheten – för egen del är jag övertygad att Peterson är en ganska traditionell kristen) är en sorts ompaketering av Schleiermachers ”Speeches on religion to it’s cultured despisers”. Med några avgörande skillnader.
Läs mer: Jordan B Peterson hyllas och hatas för sin samtidsanalys
Vissa liberalteologer är på positioner som riskerar att ge deras tankar en otillbörlig normativ laddning, som när KG Hammar påstod att ”Kristus är en tankekonstruktion” eller Antje Jackelén påstod att de som har en allmännelig-katolsk förståelse av jungfrufödelsen har missförstått kyrkans tro. Dessa och liknande utsagor är inte bara felaktiga och oförenliga med kyrkans tro, de har heller inget diskussionsvärde då de är ”stängda” påståenden och oftast avsedda att markera mot det ena eller det andra. Peterson är kanske en sorts liberalteolog, med den avgörande skillnaden att han inte har den heliga plikten att med sitt liv och sina ord manifestera trons sanning så som kyrkan universellt har fått den uppenbarad! Vidare, och kanske viktigare, föreslår Peterson aldrig att vi ska omformulera någon lära, han kritiserar hellre ingen kristen lära, snarare adderar han perspektiv som fördjupar redan befintlig och ortodox troslära.
Läs mer: Fredrik Lundqvist: Jordan B Peterson tinar ateismens tundra
Liberalteologi i den form vi lärt känna den de senaste decennierna i Sverige, är en provokativ, splittrande, troll-genre. Peterson visar att "liberalteologi" inte behöver vara så! Ta exempelvis Petersons resonemang om treenigheten. Han säger att det behövs en princip av transcendent ordning (Fadern), en immanent princip som manifesterar samma ordning (Faderns eviga Ord, Sonen) och en princip som möjliggör legitima, fria "avsteg" från samma ordning (den heliga Ande: "du vet inte varifrån den kommer eller vart den far"). Givetvis är det inte så kyrkan magisteriellt förklarar sin syn på treenigheten, men märk att a) det finns ingen oförenlighet med kyrkans tro och, b) snarare kan det ena fördjupa det andra. Jag kan ta Petersons tankar till mig och fråga om de fördjupar mig i mitt sätt att se på vad treenigheten är och gör. Detsamma om Petersons intressanta utläggningar av till exempel korset, offer och lidande, som jag rekommenderar alla att ta del av.
Läs mer: Kulturkrigare och en moralisk guru
Till skillnad från de senaste decenniernas liberalteologi-som-en-trollgenre, är Petersons tankar både förenliga med kyrkans tro och ömsesidigt berikande med och av densamma. Peterson fördjupar tusentals människor att se beröringspunkter med andra traditioner och att finna skäl att ompröva sina egna hållningar. Genom Petersons föreläsningar har tusentals funnit en syn på kristendomen som manar till omprövning av de sekulära stereotyper som nyateismen lämnade utanför vår dörr för ett decennium sedan. Här har han gjort ett större arbete för Kristus, än vad aldrig så många pråliga, vigda tjänare på senare tid har lyckats med. Detta endast med en mikrofon och en handfull moderna psykologer. Jag tycker att det är inspirerande och oerhört lovvärt.
Josef Edebol, doktorand i teologi och präst
