Att inte bli kränkt är ingen mänsklig rättighet. En fri åsiktsbildning kräver samtal och diskussion också om sådant som kan uppfattas som stötande eller kränkande. Det är just det som yttrandefriheten ytterst är till för att skydda. Yttrandefriheten behövs ju inte för att skydda allting som människor är överens om. Det är först när något är provocerande eller utmanande som yttrandefriheten sätts på prov.
I en dom i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg den 25 oktober 2018 fastställde domstolen en fällande dom mot en österrikisk kvinna för att hon kallat Muhammed pedofil. Bakgrunden var en överprövning av en tidigare dom 2011 i Österrike. Där hade kvinnan dömts till böter för uppgiften att Muhammed vid 56 års ålder hade gift sig med en 6-årig flicka. Kvinnan ansågs genom sitt uttalande ha sårat religiösa känslor och det var straffbart.
Läs mer: Bötfälls för uttalande om profeten Muhammed
Europadomstolens dom är olycklig och närmast pinsam, inte minst vid en tidpunkt när den pakistanska kvinnan Asia Bibi nyligen efter nästan 10 år i fängelse blev frikänd av Högsta domstolen i en hädelsedom i Pakistan. Asia Bibi greps 2009 när hon i bråk med några muslimska kvinnor ska ha sagt: "Min Kristus dog för mig. Vad gjorde Muhammed för er?" För detta dömdes hon till döden för att ha skymfat profeten Muhammed enligt Pakistans hädelselagar. Att vi samtidigt med den friande domen i Pakistan skulle få en fällande hädelsedom i EU var knappast väntat, än mindre önskvärt.
Hädelse (blasfemi) innebär att någon genom ord eller handling kränker en religion, religionsstiftare eller uttrycker sig nedsättande om till exempel präster eller profeter inom en religion. Även att man lämnar en religion, blir ateist eller konverterar till en annan religion kan räknas som hädelse.
Det finns tolv länder i världen där hädelse eller att lämna islam kan bestraffas med döden.
Läs även: Fallet Asia Bibi har gjort mördare till hjältar
Hädelselagar är i första hand ett straffrättsligt instrument för att skydda en statsreligion i förhållande till medborgarna. De grymma hädelselagarna kan dock också missbrukas som ett instrument i religiösa eller profana vendettor mellan grupper eller individer. Påhittade anklagelser om hädelse kan därmed leda till att grupper eller enskilda tar lagen i egna händer för hämnd, trakasserier, mord eller annan våldsutövning. Inte minst fallet med Asia Bibi ledde till social oro och ilskna demonstranter på gatorna i Pakistan, där en folkmobb trots Högsta domstolens frikännande dom krävde att dödsstraffet skulle genomföras. Det är bara ett konkret exempel på att hädelselagarna är våldsframkallande och inte fredsskapande.
Att Europadomstolen har valt att ge hädelselagar stöd genom sin fällande dom är inte bara en inskränkning i yttrandefriheten. Domen gör situationen ännu svårare för redan förföljda och religiösa minoriteter. Den ger eldunderstöd till våldsverkare i stället för att försvara en öppen demokratisk diskussion.
Domstolen tycker sig ha funnit en bra balans mellan yttrandefriheten och rättigheten för religionsföljare att få skydd för sin religiösa känsla.
Läs mer: Stad efter stad lyser i rött för Asia Bibi
Det är givetvis inget självändamål att använda yttrandefriheten för att trampa på någons religiösa känsla. Att så ändå kan bli fallet är emellertid oundvikligt, om man vill ha en fri och öppen debatt. I stället för att försvara rätten till moralisk diskussion i varje ämne i en demokrati, så valde domstolen en väg som innebär en påtaglig risk för ökat faktiskt våld.
Det problematiska med domen är dels rent principiellt såsom en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten, dels att den ger indirekt stöd till våldsverkare. Konsekvensen är att det anses förbjudet att fullt ut ifrågasätta och diskutera religiösa doktriner och läror som en naturlig del av demokratins fria åsiktsbildning. Detta kan knappast beskrivas på annat sätt än att domstolen skjutit sig själv i foten.
Denna undfallenhet bådar inte gott för det fria ordet. Skadan kan bara repareras om Europas ledare sätter ner sin fot till stöd för yttrandefriheten samt utövar nationella och internationella påtryckningar för att dessa godtyckliga hädelselagar förbjuds och avskaffas.
Kamal Fahmi, president Set my people free (SMPF)
Anders Svensson, jurist, presstalesperson SMPF
Läs även: Ärkebiskopen: Hädelselagarna är ett hot
