Det är uppenbart att Jordan B. Peterson väcker känslor. Jag har på sociala medier blivit kallad både "kulturmarxist" och "kristenhetens svar på Gudrun Schyman" efter min debattartikel om att vi bör betrakta den kanadensiska psykologen som en samtidstermometer i stället för som en förebild (Dagen den 13 november). Replikerna här i tidningen har varit betydligt artigare och sakligare, vilket jag är tacksam för.
Jag är helt enig med Fredrik Lundqvist (Dagen den 15 november) om att Petersons influenser öppnar upp för nya, spännande evangelisationsmöjligheter. Det är det som är så fascinerande med att han tycks ha ersatt Richard Dawkins som den ledande tänkaren för unga, västerländska män. Vi lever i en postsekulär tidsålder där man inte måste håna religion för att bli populär, utan tvärtom ifrågasätta nyateismen.
Läs även: Fredrik Lundqvist: Jordan B Peterson tinar ateismens tundra
Josef Edebol (Dagen den 21 november) bidrar också med intressanta perspektiv, men jag tycker att han går för långt när han hävdar att "Petersons tankar både (är) förenliga med kyrkans tro och ömsesidigt berikande med och av densamma." Han exemplifierar med hur Peterson talar om treenigheten som tre principer. Vissa av Petersons tankar är säkert förenliga med kyrkans tro, men inte alla. Teologi är ett av flera områden Peterson ofta uttalar sig om trots att han inte är så insatt.
Peterson ser Gud som bland annat "samvetets röst" och "framtiden till vilken vi gör uppoffringar" (se hans samtal med Sam Harris i Vancouver). Han avfärdar tanken att bön skulle innebära att be Gud om bönesvar, han ser på bön som meditation. Han hävdar i boken "Maps of Meaning" att kristen tro har rötter i gnosticism. Han kritiserar i "12 livsregler" läran att vi är frälsta av nåd snarare än gärningar och han har sagt att kristendomen är ett etiskt förhållningssätt mer än något annat. Han har vid ett flertal tillfällen hävdat att sanningen är en subjektiv process snarare än något objektivt. Hans läromästare Carl Jung, som han hämtar många av sina bibeltolkningar från, var ockultist.
Jag har svårt att förstå Edebols spekulationer kring att Peterson privat är ”en ganska traditionell kristen” men att han offentligt yttrar liberalteologiska idéer för att kommunicera religion till dem som föraktar den, vilket går bra för att han till skillnad från biskopar ”inte har den heliga plikten att med sitt liv och sina ord manifestera trons sanning”. Jag å min sida menar att alla kristna har en plikt att sprida det sanna evangeliet och att munnen talar vad hjärtat är fullt av (Luk 6:45).
Läs också: Micael Grenholm: Jordan B Peterson är en usel förebild
Det finns risker med att porträttera Peterson på det sätt Edebol gör. Peterson kallas i dag "hjälte", "profet" och "förebild" av unga, kristna män i min närhet. Naturligtvis är inte allt vad Peterson säger osant, han är en duktig psykolog och han har rätt i att biologi inte kan ignoreras för att förstå könsskillnader.
Men när han hävdar att ”vi inte vet” om det är en bra idé att kvinnor och män jobbar på samma arbetsplats, eller att kvinnor som använder smink men inte vill utsättas för sexuella trakasserier är ”hycklare”, eller att ”alla” är ”feta och korkade” för att de inte avstår från all mat förutom kött, salt och vatten, eller att klimatvetenskapen inte går att lita på för att ”ingen” är klimatexpert, då bör vi ha förberett människor på att ha en kritisk inställning till hans ord och inte betrakta honom som en stor förebild.
Edebol tycks försvara Petersons idé om att vita privilegier är ideologisk fiktion, vilket förvånar mig. Det är ett historisk faktum att vi européer har sett oss som överlägsna och har format våra samhällen och kolonier efter det. Varför har vita sydafrikaner 80 procent av landets rikedomar när de utgör en tiondel av befolkningen, och varför bleker indiska kvinnor sin hud för att få status? Naturligtvis finns det områden och situationer där vita inte har privilegier, men att vita privilegier över huvud taget inte skulle finnas är en extrem hållning som Peterson gör fel i att sprida.
Vi lever i en polariserad tid, och många är fast i ett vänster-högertänk där man placerar ut tusentals åsikter på en endimensionell skala för att därefter betrakta den ena halvan av skalan som självklar och den andra halvan som tokig. Jag är inte kritisk till Peterson för att jag är ”vänster”, precis som jag inte är kritisk till RFSU för att jag är ”höger”. Jag tror på en Gud som uppenbarade hur vi bör tänka och leva tusentals år innan vänster-högerskalan existerade. Han är den som främst ska vägleda oss.
Micael Grenholm, pastor i Uppsala Mosaik
