Tiggeriförbud i vårt svenska samhälle är ytterligare ett led i förföljelsen av Europas mest diskriminerade folkgrupp – romerna. Vi förespråkar inte tiggeri men ett förbud ger fel signaler till utsatta människor.
Vi representerar svenska pingströrelsens nätverk för romernas sak i Europa. Vårt fokus är relationer och stöd till våra systerkyrkor i Europa och våra medlemmar finns sedan många år med i ett stort antal uppbyggnads- och biståndsprojekt för de utsattas situationer i Europa – däribland också romernas.
Dessa relationer innebär att vi inte heller stänger våra dörrar för de utsatta EU-medborgarna som besöker vårt land i syfte att försörja sig på olika sätt. Vårt långsiktiga arbete för romerna i Europa förutsätter också generositet i vårt eget land. Kyrkor, organisationer och enskilda öppnar olika verksamheter för att erbjuda gemenskap, fylla basala behov och ge ”tak över huvud” under den kalla perioden. Det finns uppbyggda goda exempel på samarbeten mellan kommunledningar och civilsamhället. I dessa lokala verksamheter söker man också utveckla och bygga vidare på de kontakter som redan finns i de utsattas hemländer.
Läs mer | Domino Kai prisas för sin kamp för romerna
Vi menar att ett tiggeriförbud blir ytterligare ett slag mot redan utsatta människor. Romernas historia av förföljelse är flera hundra år lång. De har förflyttats från land till land, region till region, kommun till kommun. Ett kommunalt eller nationellt tiggeriförbud i Sverige som många förespråkar innebär att vi återigen driver bort dem. De tvingas på nytt söka sig till andra områden och ”inkomstkällor”, som kan innebära människohandel och kriminalitet.
Att tigga är inte ett bra sätt att försörja sig och används oftast som den sista utvägen. Att tigga är ovärdigt men inte ett argument för ett förbud. De flesta som tigger ser inte sig ha något val. Att införa tiggeriförbud kan göra våra gator och torg fria från människor som tigger, men fattigdomen upphör inte utan flyttar bara någon annanstans.
Ett annat argument för förbud är människohandeln med avsikt att utnyttja individer för tiggeri. Vi är medvetna om att detta förekommer men vår erfarenhet är densamma som polisens. I sin rapport från 2015 ”Nationell lägesbild – Brottslighet med koppling till tiggeri och utsatta EU-medborgare i Sverige” konstaterar Polismyndigheten att de flesta utsatta EU-medborgare som befinner sig i Sverige gör det frivilligt och utan kriminella syften. Alla EU-länder har redan förbundit sig att kriminalisera människohandel. Brottsförebyggande rådet har tagit fram två nya brottskoder (0472, 0473) för att kunna lagföra kriminella ligor som tvingar människor att tigga för egna syften.
Ett ytterligare förbud av själva tiggeriet skulle förvandla offret till förövare på ett för oss orimligt sätt.
Läs mer | KDU: Inför nationellt tiggeriförbud
Romernas historia är kantad av diskriminering och utsatthet. Först vid mitten av 1800-talet upphörde romerna att vara slavar i Europa och i Sverige var det olagligt för romer att invandra fram till 1954. Så sent som 1975 tvångssteriliserades romer i Sverige. Erik Ullenhag, tidigare integrationsminister sa 2013 "Sverige har en historia att skämmas för när det gäller romer." Låt oss vara uppmärksamma så att vi inte fortsätter att skapa historia att skämmas för. Det är ovärdigt vårt samhälle år 2019 att människor tigger för sitt uppehälle. Problemet är 500 år gammalt och borde redan vara löst. Tiggeriförbud fördjupar endast problematiken.
Djupast sett handlar det om människovärdet och allas lika rättigheter. Allas vårt bidrag är att visa omsorg, skapa trygghet, dela gemenskap för att kunna bryta romernas historiska utanförskap. Vägen framåt är inte förbud utan hårt arbete och samverkan mellan hemländernas regeringar, EU-parlamentet, svenska och andra länders många biståndsorganisationer och kyrkor. Det finns avtal mellan Sverige och de båda länderna Rumänien och Bulgarien. Vi ser fram emot ett konkret innehåll i dessa avtal som tar romernas situation på allvar och skapar samma förutsättningar för denna diskriminerade folkgrupp som för övrig befolkning.
Läs mer | Tiggeriförbud är ingen lösning
Vi vill inte att Sverige sätter gränser för att be om hjälp eller att ge hjälp. För 150 år sedan var Sverige ett av Europas fattigaste länder. I dag är vi ett av de rikaste och mest välutvecklade. Detta fyller oss med ödmjuk tacksamhet och vi hoppas att Sverige även framöver ska kunna räknas som ett barmhärtigt och generöst land.
På Pingst Romanätverkets vägnar
Marcus Sönnerbrandt, Pingstkyrkan Linköping, nätverkets ordf
Christer Tornberg, Pingstkyrkan Jönköping, nätverkets v ordf
Anna-Carin Rabnor, Pingstkyrkan Borås
Hans-Erik Bylund, Pingstkyrkan Botkyrka/Pingst Integration ordf
Pelle Hörnmark, ordf Pentecostal European Fellowship
Andreas Wessman, Europaporten Malmö
Elisabeth Hultgren, Pingstkyrkan Skellefteå
Sören Eskilsson, Filadelfia Stockholm
Daniel Tan, Romska Filadelfia Stockholm
Kjell Waern, Filadelfia Stockholm
Timo Hakkarainen, Finska Filadelfia Stockholm
Fredrik Olsson, Pingstkyrkan Strängnäs
Nenna Åström, Pingstkyrkan Örnsköldsvik
