Som journalist i SR och SVT förväntades Lars Adaktusson vara både saklig och opartisk. Som riksdagspolitiker förväntas han vara saklig. Att han i politikerrollen tar parti ligger i rollen. Hur lever han då upp till sitt nya uppdrag? Så där. Partisk? Absolut. Saklig? Stora brister.
Enligt Adaktusson har det ekumeniska följeslagarprogrammet ”välbetalda funktionärer”. I jämförelse med riksdagsledamöternas 66 900 kronor per månad framstår dock följeslagarna snarast som underbetalda med 10 500 kronor per månad i arvode (beskattas som andra inkomster) + 5 000 kronor i traktamente.
Adaktusson påstår att följeslagarprogrammet sedan länge förlorat sin opartiskhet och dessutom "provocerar fram incidenter". När hände det förra? Har programmet i hans ögon någonsin varit opartiskt? Och ge oss gärna några exempel på framprovocerade incidenter. Stilla vår nyfikenhet.
Han tycks bejaka att internationell närvaro är positiv och borde därför beklaga att Israel sagt upp TIPH-avtalet. Något beklagande har vi dock inte sett. Likaså borde han ta avstånd från de trakasserier och hot som de ekumeniska följeslagarna utsatts för – inte bara i Hebron. På den punkten är Adaktusson tyst.
I sin EU-roll ville han ofta framstå som beskyddare av de kristna i Mellanöstern. Av någon orsak tycks han inte uppleva behovet av sådana insatser för fåtalet kristna i Det Heliga Landet. Varför?
Följeslagarprogrammet är Kyrkornas världsråds svar på vädjanden från kyrkoledarna i Jerusalem om internationell närvaro. Kyrkor och andra kristna organisationer i över 20 länder har ställt upp. Från Sverige har bortåt 350 personer deltagit sedan 2002.
Folkrätten, FN-resolutionerna, ickevåld och mänskliga rättigheter är ledstjärnor i arbetet. Genom sin närvaro bidrar följeslagarna förhoppningsvis till att sänka våldsnivån i det dagliga umgänget. Under och efter sina tre månader långa period i fält förväntas de sprida kännedom om sina intryck och erfarenheter. Har mänskliga rättigheter kränkts – oavsett av vem – bör det rapporteras. Däremot förväntas varken de eller programmet driva någon egen politisk linje i konflikten.
Adaktusson nämner aldrig Israels över 50 år långa ockupation. Anser han inte att den behöver upphöra för att det ska kunna bli fred? Bekymras han inte av Nation-State Law från i fjol, som gör Israels ickejudiska medborgare (25 procent) till andra klassens medborgare? Hoppas han inte att den israeliska högerregeringen ska överraska världen genom att slå in på en väg bort från svärdets logik?
Vi undertecknare har i uppåt 50 år engagerat oss i Israel-Palestina-konflikten. Vi har vänner bland både israeler och palestinier. Med dem och otaliga andra hoppas vi på försoning och rättfärdighet. Vägen dit går genom uppriktighet, saklighet och en ärlig fredsvilja. Målet måste vara en rättvis fred.
Emanuel Furbacken
Kjell Jonasson
Bernt Jonsson
Göran Rask
Gustaf Ödquist
Tidigare ledamöter i SKR:s styrgrupp för Följeslagarprogrammet
