Sebastian Ibstedt antyder i sitt inlägg "Guds roll är inte att fylla kunskapsluckor" att skapelseargument ofta bygger på kunskapsluckor i forskningen. Skapelseargumenten tar tvärtom fasta på det vi faktiskt vet, för att visa att vad vi faktiskt vet stödjer skapelse, men inte ger något stöd för storskalig evolution.
Jag tog i mitt inlägg upp exemplet om hur underlättad ("facilitated") variation (som bygger på färdiga moduler som ingen vet hur de uppkommit) är ett tecken på att även sekulära biologer ser att de klassiska evolutionsmekanismerna inte fungerar.
Läs mer | Sebastian Ibstedt: Guds roll är inte att fylla kunskapsluckor
Evolutionister placerar dock numera in även denna nya variationsteori i begreppet evolution, och här visar sig ett enormt problem med evolutionsbegreppet. Förutom att det förekommer flera olika definitioner, så är begreppet så pass illa definierat att definitionen när som helst kan ändras. När inte slump och naturligt urval längre visar sig räcka som mekanism har man helt enkelt börjat tillåta färdiga paket med information inom begreppet.
Man har alltså i praktiken lämnat walkover till skapelselägret när man helt listigt hoppat över att förklara det som evolutionen skulle förklara: Hur den biologiska informationen och komplexiteten kommit till. Begreppsförvirringen som uppstår från ett sådant här oändligt tänjbart evolutionsbegrepp är en förklaring till varför man kunnat hålla uppe skenet av att storskalig evolution har någon bäring alls i verkligheten, ända till i dag. Tittar man under huven är det nämligen tomt, då den storskaliga evolutionen saknar motor.
Vidare nämndes systembiologi och genomik som exempel på nya inslag i evolutionsforskningen. Systembiologin är i sin själva definition ett direkt erkännande av att det finns en högre ordning i de biologiska strukturerna som inte kan förklaras enbart genom dessas bestående delar. Ett starkt argument för förutseende skapelse alltså, som bara gör det än omöjligare att förklara uppkomsten av de biologiska strukturerna med slumpstyrda evolutionsprocesser. Nya resultat från genomiken går dessutom hårt åt evolutionen. Ett exempel är de nyliga resultaten som pekar på att det man tidigare trodde var 97 procent "skräp-dna" i våra celler inte alls är skräp, utan verkar användas i allra högsta grad.
Utifrån vad vi faktiskt vet från empirisk forskning saknas alltså stöd för tanken på storskalig evolution som förklaring till livets uppkomst och utveckling. Utifrån vad vi faktiskt vet är i stället tron på en förutseende Skapare den rimligaste och bästa förklaringen.
Det saknas därmed helt anledning att köpa spekulationer om de delar av verkligheten som vi inte kan observera direkt, från ett vetenskapssamhälle som är så gravt förblindat av tanken på en värld utan Skapare att man inte ser de mest uppenbara ting.
Låt oss ta jordens ålder som ett exempel. Vi har ingen tidsmaskin och kan inte observera ålder direkt, på samma sätt som vi kan observera hur saker och ting fungerar i dag. Rent krasst kan vi endast gissa oss fram baserat på olika antaganden, som vi inte kan säkerställa empiriskt. Här borde fynden av välbevarade blodceller och mjukvävnad i dinosaurieben ge en rejäl tankeställare kring vad vi egentligen vet om ålder. Dinosauriebenen i fråga har ansetts vara kring 65 miljoner år gamla, medan de organiska molekyler och strukturer man hittat, inte har ansetts kunna bevaras längre än maximalt i några tiotusentals år. Denna tidigare "vetskap" har man dock nu helt sonika omprövat, allt för att rädda det rådande evolutionära tankesystemet.
Här borde verkligen både rödflagg och ringande klockor dyka upp för att teorin om storskalig evolution har problem av oöverskådliga proportioner. Detta var dock bara ett av otaliga exempel på att Biblisk ungjordsskapelse står stadigt på det vi faktiskt vet och kan observera ute i verkligheten. Det är i praktiken är den enda rimliga tolkningen. Givet vad vi faktiskt vet.
Samuel Lampa, doktor i farmaceutisk bioinformatik
