Den senaste tiden har abortfrågan varit på tapeten. Statens medicinsk-etiska råd kom i februari ut med en rapport om livstecken hos barn efter sena aborter. Marscher för livet har hållits i ett flertal av världens städer, däribland Stockholm. Filmen "Unplanned" om en tidigare chef för en abortklinik som bytte sida efter att ha assisterat under en abort, har blivit en biosuccé i USA.
Kvinnans rätt till sin kropp är självklar oavsett var man står i abortfrågan. Men i debatten används det ofta som slagord trots att barnet rent medicinskt är en egen kropp med eget DNA redan från befruktningen. Abort är heller ingen mänsklig rättighet enligt internationella deklarationer. Däremot släcker abort ett liv, och rätten till liv är den mest fundamentala rättigheten enligt både FN och Europakonventionen.
I Sverige utförs omkring 37 000 aborter varje år. Förutom vid sena aborter efter graviditetsvecka arton förs ingen statistik på orsaken. Den senaste statistiken visar att 68 procent av de sena aborterna sker på grund av fosterskador eller kromosomavvikelser, drygt 30 procent på grund av sociala problem, och drygt en procent på grund av fysisk eller psykisk ohälsa hos mamman.
I den amerikanska delstaten Florida förs statistik över orsakerna till samtliga aborter. Denna visar att för år 2018 angavs ingen anledning för 75 procent av ingreppen. I drygt 1 procent var orsaken våldtäkt eller incest.
Anledningarna till de aborter som saknade en angiven orsak kan man bara spekulera i, men en oplanerad graviditet som inte passar in i livssituationen är antagligen en bakomliggande faktor. Förväntningar från omgivningen kan också spela in.
I MRO-podden har Nasrin Sjögren öppenhjärtigt berättat hur hon blev pressad av sin dåvarande partner att genomgå en abort. På sjukhuset träffade hon en annan kvinna som gjort abort av rädsla för att mannen skulle lämna henne. Det ironiska för båda var att när aborterna väl var genomförda ville de inte ens ha sina män längre, så i ett försök att rädda en relation hade aborten i stället skadat den.
En ofta bortglömd grupp är de män som faktiskt hade velat ta ansvar och låta barnet födas, men som inte fick det. Enligt en studie från Lunds universitet från 2018 kan abort vara traumatisk även för män, även i de fall där de stöttat kvinnan i hennes beslut. En känsla av maktlöshet var vanlig hos de intervjuade männen. En hade till och med haft självmordstankar efteråt. En annan berättade att han med sin mun sa att aborten var ett rätt beslut, trots att han innerst inne kände att det var fel.
Vi på Människovärde vill arbeta för ett starkare rättsskydd för de ofödda, en minskning av de höga aborttalen och goda alternativ till abort. Det viktigaste för att nå detta mål är att förändra värderingar i samhället gällande det ofödda barnet, så att det ses som en människa med fullt människovärde och rätt till liv. Vi vill informera och utbilda, så att opinionen kring abort kan föras sansat och sakligt. Liksom vid andra frågor måste det vara tillåtet i en demokrati att ha olika åsikter även angående detta. Jämförelse med nazister vilket enligt Världen idag gjorts av en motdemonstrant vid marschen i Stockholm, är inte seriöst. Inte heller att i TV4:s morgonsoffa raljera om att abortera abortmotståndare retroaktivt.
Vår vision är att både kvinnor och män själva skulle välja att skydda sina svagaste, vilka saknar en egen röst. Det är dags för en sansad och saklig debatt om abortfrågan i Sverige.
Brita Storlund, organisationen Människovärde
Cecilia K. Björfjell, organisationen Människovärde
