Försök att trä en kamel genom ett nålsöga! Eller som det hette från början: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike." Det finns högerpolitik och den måste naturligtvis i frihetens namn få finnas. Men frågan är om den har något gemensamt med kristen tro, som den uttrycks i de bibliska urkunderna som vi som kristna menar oss bygga på, vilket Kristdemokraterna nu verkar vilja göra gällande.
Jovisst, helt riktigt, Abraham var rik och kung Salomo rik som ett troll och visst framställs deras rikedom som tecken på välsignelse. Det är ingen främmande tanke, särskilt i Gamla testamentet. Det är faktiskt grundläggande: All rikedom, alla förmågor, allt njutbart är en himmelsk välsignelse, ett lån att förvalta. Problemet är bara en liten bacill som vi brukar kalla girighet.
Att vara rik är inget fel så länge det inte finns andra som är fattiga. Mycket av det ansamlade kapitalet i världen kommer och har alltid kommit ur fattiga eller missgynnade människors fickor. Det är därför rikedom och girighet gång på gång gisslas i evangelierna. Mästaren från Nasaret varnade för fariséernas surdeg – den skenheliga girigheten – och Herodes surdeg – maktens berusning. Liknelsen om den rike mannen och den fattige och sjuke tiggaren Lasaros vid hans dörr ger alla poäng till Lasaros. En rik och from ung man som Jesus blev tilltalad av fick rådet: "Gå bort och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga och kom sedan och följ mig."
Naturligtvis är det vanskligt att försöka läsa ut ett politiskt program ur Bibeln som ju är sammanställd i andra syften. Men det är inte fel att pröva senare tiders idéer utifrån grundtankarna i de heliga skrifterna. Att gynna de redan gynnade definierar högerpolitik, att gynna de missgynnade är vad vi i allmänt menar med vänsterpolitik. Jag kan rakt inte hitta någon "rak höger" i evangelierna, rättare sagt ingen höger alls enligt den gängse definitionen. Det kunde tydligen inte de första efterföljarna heller. Den första kristna församlingen i Jerusalem, som uppges ha haft över tretusen medlemmar, levde i total egendomsgemenskap. Jag hävdar att en kristen högerpolitik är lika orimlig som kokande snö.
Däremot är det inte svårt att hitta högerpolitik i kyrkohistorien. Alltsedan kejsar Konstantin gjorde kristendomen till romersk statsreligion har präster och biskopar med en handfull undantag tävlat om att sitta i knät på de välbärgade makthavarna. Martin Luther gjorde till och med landets furste till kyrkans ledare. Prästerna blev då kungliga befattningshavare.
Den framväxande arbetarrörelsen sågs oftast inte med blida ögon av kyrkans företrädare. Ändå är det arbetarrörelsen som under förra århundradet tvingade fram den utjämning av välståndet som kyrkorna misslyckades med under tvåtusen år. Det sorgliga – om än begripliga – är att socialismen kastade ut Jesusbarnet med badvattnet. Girigheten har varit och verkar förbli kristenhetens mest älskade, ursäktade och omhuldade dödssynd. Frågan är bara om inte barnet redan håller på att drunkna i det badvattnet. Att gynna de redan gynnade är ingen kristen uppgift.
Nu säger anhängare av högerpolitik att de gynnades gynnande ändå i slutändan gynnar alla. Eller som påve Franciscus uttryckte det: "De säger att när glaset blir fullt spiller det över på alla. Men det enda jag har sett är att glaset bara blir större och större." Högerkapitalisterna skjuter sig dessutom i foten. Man suger mer honung ur en äng med miljoner blommor än ur en villarabatt på Lidingö. För det är med pengar precis som med gödselhögar: De gör mer nytta för tillväxten ju mer de blir utspridda bland gräsrötterna.
Ett jämlikt samhälle är inte bara etiskt och i linje med kristendomens grundprinciper. Det är ekonomiskt bärkraftigt också. Naturligtvis har det alltid varit fritt fram för den välbärgade att frivilligt avstå från sitt överflöd eller delar av det, lyckligtvis är det många som gör så. Men politiken erbjuder en ännu bättre väg: Att på demokratisk väg genomföra en kraftfull utjämning där ingen behöver stå som tiggare med mössan i hand. ”Jorden är given åt alla”, sa en av fornkyrkans biskopar, ”när du ger åt den fattige ger du bara tillbaka det som tillhör honom”.
KD behövs, men inte till höger utan som ett salt på vänsterkanten.
Åke B Lundberg, komminister emeritus
