Nyligen hade jag tillfälle att vara i Malmö i tre dagar där jag arbetade bland araber och iranier med bland annat utdelning av Bibeln och predikan. Många var ivriga efter Guds ord och hade många frågor angående Bibeln och den kristna tron. En persisk kvinna kom fram till bordet där jag hade placerat biblar på olika språk. Hon tog tag i en bibel och sa att just denna bibel måste hon ha, eftersom hon hade sett den i en dröm.
Jag har en svensk vän som tog emot mig i Malmö. Vi besökte de mest utsatta områdena och bad tillsammans. På vägen tillbaka till Stockholm funderade jag mycket över vad som behövs göras. Hur länge ska vi fortsätta att bara se evangelisationsmöjligheterna långt ut i världen när vi har skörden precis framför oss hemma? Detta är bakgrunden till att jag skriver detta. Min motivation är Guds rike och min kärlek till Sverige.
För ett tiotal år sedan träffade jag några ledare från Malmö och föreslog att vi skulle samarbeta i att evangelisera i Malmö innan det är för sent. Tyvärr blev det inte så mycket av det vi samtalade om då.
Jag försöker inte förminska det fantastiska arbetet som sker i Malmö, och jag vill heller inte att någon ska missförstå mig. Men vi hade kunnat göra ett mycket större arbete bland invandrarna där! Det krävs ett större arbete än vad man tror. Inte minst beroende på att det finns ett stort antal olika kulturer bland invandrarna. Det räcker därför inte att enstaka personer tjänar ensamma. Vi behöver vara många då skörden är stor! Det kanske är så att vi inte riktigt förstår vad som sker i Malmö? Allt som sker i det området är strategiskt och inget är slumpmässigt.
Jag får ofta samtal av ledare i Mellanöstern som berättar att de blir kontaktade av personer från Sverige som vill åka ned till Mellanöstern och tjäna genom mission. De uttrycker förvåning över detta! De menar att det redan finns så mycket att göra i Sverige. Detta håller jag verkligen med om. Jag är naturligtvis inte emot att vi åker till andra länder för att missionera. Men vi har också ett mycket stort behov av mission i vårt eget land.
Varför lägger vi stora summor på mission utomlands, när vi har ett stort missionsfält bland alla som kommit och kommer till vårt eget land? Varför utnyttjar vi inte yttrandefriheten och friheten att missionera som finns i Sverige? Vi reser till länder där mission är förbjudet och vi glömmer bort det stora behovet här? Jag anser att det är dags att vi aktualiserar och söker olika möjligheter att nå den växande befolkning vi har fått hit, och som kommer från olika länder med helt andra kulturer, levnadssätt och språk.
Merzek Botros, pastor
