Hur skall man se på EU? Det är en fråga som nu är aktuell inför valet till EU-parlamentet. Vi bör inte vara likgiltiga inför Europeiska Unionen då det som beslutats där berör oss alla på flera olika sätt.
Det är många som tilltalas av det som är stort och mäktigt, och så är det med EU. Unionen omfamnar nu större delen av Europa. För närvarande handlar det om 28 medlemsländer.
EU är inte bara stort, det EU som vi nu ser har alltså vuxit till, både när det gäller makt och storlek.
Maastrichtfördraget som trädde i kraft 1993 förvandlande EG, Europa Gemenskapen, till en union. Något som man inte hade förväntat sig en del år tidigare blev en verklighet. Sedan har olika avtal mer och mer utvecklat denna union. Vi känner till avtalen som trätt i kraft efter unionens bildande: Amsterdamfördraget 1999, Nicefördraget 2003 och Lissabonfördraget 2009.
Dessa avtal, kan man säga, har fattats över de europeiska folkens huvud. De flesta har inte trängt in i vad avtalen betytt, man har nog upplevt det både krångligt och avlägset. Avtalen har trots det påverkat den enskilde europén. Maktkoncentration har knutits till över folks huvud och intet ont anande har den enskilde många gånger varit då de olika stegen tagits.
Med detta som bakgrund kan man här tänka på den kända bilden av grodan som kokas. Temperaturen höjs gradvis, det kan vara behagligt, men blir till sist förlamande för grodan för att kunna ta språnget ut ur det kärl som den befinner sig i.
Läs mer: Pingstledaren uppmanar till bön inför EU-valet
Jag hävdar att det är här faran finns – allt större maktkoncentration innebär å andra sidan allt mindre frihet. Frihet är något som vi i regel håller högt, men här är det något som tas ifrån oss, utan att många inte anar eller förstår det.
"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring", så heter det i biskop Thomas frihetsvisa. Detta skrevs till Engelbrekt och hans nationella frihetskamp. Den gången var det också en union som var på tapeten, Kalmarunionen. Den unionen som ingåtts med Danmark, beskar svenskarnas nationella frihet och självbestämmanderätten. Det är också det som nu sker, men nu är det Europaunionen som beskär detta.
Det är en förändringsprocess som skett och som gjort att det är en helt annan union än den som svenskarna 1994 röstade ja till. Låt oss inte vara naiva och tro att den process som lett fram till vad EU är i dag har satt punkt. Den kommer att fortsätta.
Vad kommer då det hela att utvecklas till? Jag menar att är det några som skulle kunna skåda in i framtiden, så är det de kristna som med det profetiska ordets perspektiv kan göra det.
Läs mer: Pingstledaren uppmanar till bön inför EU-valet
Om man gör det är man inte en fanatisk kristen, då man med hjälp av bibelordet finner vägledning. Man är inte heller någon udda person, utan man är med i en stor skara som finns över hela världen, som ser på utvecklingen i Europa utifrån ett bibliskt profetiskt perspektiv. I den undervisning som finns på detta område står man i en tolkningstradition, där man sett att något kommer att hända i Europa. Det handlar om att en stormakt som på det gamla romerska stormaktsväldets territorium, uppstår i en ny version.
För att bara avslutningsvis ge en antydan om hur man ser det, är att profeten Daniel såg fyra stormakter uppstå i bilder av djur. Historien efter Daniels tid bekräftar att uppenbarelsen som han fick gick i uppfyllelse. Det sista stormaktsväldet såg Daniel genom en bild som var ett vilddjur, det var romarriket, som var förhärskande på Jesu tid. Detta är också det dominerande synsättet av bilden av vilddjuret, alltså att det syftade till det mäktiga romarriket.
I den bok i Bibeln som beskriver framtiden och avgörande händelser, Uppenbarelseboken, ser Johannes att detta vilddjur återuppstår, alltså ett nytt stormaktsvälde i Europa, som sin huvudsakliga bas. Detta har varit en del av undervisningen som förekommit på detta område under tider som ligger bakom, att så kommer att ske.
Men först nu i vår generation utspelas de faser som utvecklas till denna nya stormakt. Utan att närmare gå in på detaljer, är beskrivningen en varning för slutprodukten av denna utveckling. Nu är det tid för vaksamhet.
Holger Nilsson, redaktör, Flammor – profetisk tidskrift
