Jag har aldrig träffat Björn Cedersjö, men tror att vi har mycket gemensamt. Vi är båda teologer som tillhör EFK-församlingar. Båda har undervisat i etik i många år. Vi har båda en stark tro på Bibeln som Guds ord, och vi vill båda se fler människor följa Jesus Kristus.
Cedersjö skriver dock att han har ändrat sin uppfattning om samkönade relationer. Han anger tre skäl för detta: förändrad kunskap, möten med människor och en omläsning av bibeltexterna. På alla dessa punkter går vi skilda vägar.
Som jag ser det handlar det som har tillkommit under de senaste åren inte främst om förändrad kunskap, utan om nya tolkningar av fakta. Detta baserat på olika världsåskådningar. Utifrån en naturalistisk världsåskådningar har man exempelvis sökt efter genetiska orsaker till (oftast manlig) homosexualitet; jakten på ”gay-genen”. Tanken var att om det fanns genetiska orsaker kunde man inte anklaga en person för att handla mot sin natur.
Nu när postmodernistiska världsåskådningar har blivit mer framträdande talar man i stället om kön, könsidentitet och könsuttryck som sociala konstruktioner som barn präglas av. Sexualiteten betraktas som något flytande, något som kan förändras. Det är tydligt att dessa två världsåskådningar ligger i strid både med varandra och med ett klassiskt kristet förhållningssätt.
Man kan debattera de långsiktiga effekterna av att försöka få homosexuella att bli heterosexuella som det arbete som bedrevs av Exodus International. Jag anser dock att det är fel att ändra uppfattning i en etisk fråga bara för att en viss behandling inte ger önskat resultat. I Sverige har inte heller Exodus-perspektivet fått gehör bland Medvandrarna, som tog avstånd från deras svartvita förhållningssätt. Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska ”botas”. Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina sexuella frestelser.
Läs mer | Björn Cedersjö: Dags att bejaka samkönade par
Björn Cedersjö nämner mötet med människor som ett skäl för hans förändrade inställning. Detta är förmodligen det mest avgörande, eftersom han erkänner att han inte är helt övertygad av de revisionistiska bibeltolkningarna. Jag har också kristna vänner som bejakar sin homosexualitet. De är kära syskon i Kristus, trots att deras sexualliv inte ligger i linje med Bibelns undervisning. Men de ser säkert andra saker i mitt liv som inte heller ligger i linje med Bibelns undervisning. Alla har vi kommit olika långt i helgelseprocessen – utan att behöva avgöra vem som har kommit längre.
Den viktigaste frågan är dock inte om vi känner trevliga och varmt troende hbtq-personer. Frågan är istället om det är den enskilda människans erfarenhet eller bibeltexten som ska vara utgångspunkten för hur vi utformar vår tro, vårt liv och vår teologi. För mig (och för Cedersjö fram tills han ändrade uppfattning) har bibelordet varit avgörande.
Läs mer | Pingstpastorer välkomnar homosexuella i kyrkan
Revisionistiska omtolkningar som menar att Paulus inte kände till trogna samkönade relationer mellan jämlika, eller att han bara kritiserade maktspel, tempelprostitution eller övergrepp på pojkar och slavar är, som jag har visat i antologin "Bekänna färg", krystade tolkningar som i själva verket bygger på historieförfalskning.
Som teolog har jag genom åren ändrat uppfattning i ett antal teologiska detaljfrågor. Det har jag gjort när jag har gått tillbaka till bibeltexten och varit villig att ifrågasätta saker som jag tidigare har tagit för givet. När det gäller den bibliska undervisningen om mänsklig sexualitet har jag inte ändrat uppfattning, trots att jag har haft personliga skäl för att göra det.
Som ung kristen kille som attraherades av andra män läste jag ett stort antal böcker om homosexualitet skrivna av både kristna och icke-kristna, de som bejakade samkönade sexuella relationer och de som inte gjorde det. Jag letade efter ett sätt att kunna bejaka både mina homosexuella känslor och min kristna tro. Min slutsats blev dock att utlevd homosexualitet är oförenlig med en bibeltrogen kristendom. Nu när jag tar del av nya böcker och forskningsrapporter i ämnet ser jag att argumenten återkommer, och de är lika otillfredsställande nu som de var när jag var yngre.
När välmenande kristna trots detta vill uppmuntra till trogna, samkönade relationer blir det därför inte bara teologiskt vilseledande. Det blir också ett hån mot alla kristna med homosexuella känslor som är villiga att göra stora personliga uppoffringar för att kunna ära Gud även med sin sexualitet. För mig och många andra i samma situation blir det som en klapp på huvudet och ett nedlåtande: ”Seså – du hade inte behövt anstränga dig i alla dessa år. Du behövde inte kämpa mot din frestelse trots allt.” Här hamnar vi alla i ett dilemma: Vilken grupps känslor vill vi undvika att såra?
Läs mer | "Bäst för homosexuella att vara med i kyrkan"
Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor, oavsett könsidentitet eller könsuttryck. Låt oss också studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet i relation till de andra stora berättelserna i Bibeln – både när det gäller Guds avsikt med den mänskliga sexualiteten och Guds plan för att återupprätta en trasig skapelse.
Ray Baker
teol. dr. och medarbetare i Apologia – Centrum för kristen apologetik. Han är medförfattare och en av redaktörerna till boken ”Bekänna färg”.
