Samtalen kring moralfrågor både inom församlingar och politiska grupper har brutits och böjts och ibland har vågorna gått höga. Rädslan för att säga fel eller att man uppfattas som rasist, homofob, främlingsfientlig eller bara förstelnat konservativ har gjort att många kristnas röster har tystnat.
Det vore ju självklart för församlingen som förvaltar uppenbarelsen om Guds frälsningsplan genom Jesus, att de också skall kunna beskriva konsekvenserna av mötet med honom. Det som berör livsstil, moral och helgelseprocessen genom den helige Ande. Vi behöver bestämma oss för att kunskapen om kristen moral inte ger oss rätten att förfölja, kränka eller stöta ut dem som har ett annat tänkesätt eller syn på livet. Överallt möter vi förföljda minoriteter såsom kristna, muslimer, romer, judar och samer. Förtryck finns överallt i en värld som gjort uppror mot Gud.
Alla människors lika värde betyder inte att vi alla har samma syn på etik, moral eller samma förhållningssätt till livet.
Vi sviker mänskligheten om vi inte är tydliga med den förvandlingsprocess som den helige Ande börjar med i samma ögonblick som vi tar emot Jesus som vår frälsare.
Det är kärleken från honom som är drivkraften i all moralisk förändring, samvetets helande och den inre kompassens upprättelse. Förståelsen över all trasighet från syndafallets konsekvenser får sin förklarning och Gud lägger ner något i våra hjärtan, nämligen sin vilja och sin önskan att vi skall bli mer och mer lika Jesus.
Det är viktigt att skilja på kärleken till en person men samtidigt vara tydlig om det man själv inte kan bejaka. Det kan man göra utan att vara kärlekslös, provocerande eller fientlig.
Gud har kallat församlingen till att vara ljus och salt i den här världen. Om vi sviker, så förstår inte människor vad Guds Ande försöker säga och göra i deras liv.
När jag själv tog emot Jesus som min personlige frälsare så skedde det i en atmosfär som var fylld av Guds kärlek. Det var i begynnelsen av den karismatiska väckelsen och Jesusrörelsen, den ”hippiebetonade” rörelsen som hade storfamiljen och gatuevangelisation som sina hörnstenar.
Jag minns det som i går när Jesus flyttade in i mitt hjärta. Jag var rädd att han skulle påpeka hur smutsigt det var inom mig. Men det första jag hörde honom säga var att han äskade mig och i den kärleken föddes en längtan att hela livet ut, leva för honom.
Jag kom från vänsterrörelsen och var en självklar agitator för fri abort och fri sexualitet. Min generation ville kasta bort alla gamla könsnormer och förtryck som vi upplevde från den äldre generationen. Frihet var vårt motto och jag ville få bort så många gränser som möjligt.
Men så hände ju detta inom mig. Jag visste att jag skulle leva i sexuell renhet, det bara fanns inom mig. Jag visste inte då att Bibeln sa att kroppen var ett tempel för den helige Ande, men det vara bara ett stort nej för min gamla livsstil.
Abort som jag arbetat för att få ändra politiskt blev förvirrat. Inom mig såg jag i Guds ögon kärleken till det ofödda barnet, planerna som hans gudomliga penna skrev upp alla dagar.
Jag minns att jag frågade honom vad han ville med mitt liv och vad som var viktigt för honom. Han visade mig kärleken till människor både i Sverige och i olika delar av världen.
Om inte kärleken till Jesus blir vår källa till kristen moral så hamnar vi i två av dikena, liberalismen eller lagiskheten. Moral måste bli ett gensvar från hjärtat. Vi behöver tala och förkunna mer om helgelsen genom den helige Ande. En förvandling som gör oss mer och mer lika Jesus i det som bär frukt och i livsstil.
Som ung hade jag aldrig någonsin attraherats av en kristendom där de kristna försökte vara så lika som oss och leva på samma sätt för att vinna våra hjärtan. Det var när jag såg ljuset och kärleken i unga människors hjärtan som lämnat sitt gamla liv med droger och destruktiv livsstil bakom sig, som jag kände igen mitt hjärtas längtan.
Vi kan och måste stå för en biblisk, förankrad moral även om det ibland blir ett högt pris. Vi kan inte endast predika moral till människor som ännu inte känner Jesus utan de måste för få ett möte med hans kärlek. Men sen måste vittnesbördet vara levande i våra församlingar. Vittnesbördet om ett annat liv, ett liv i förkrosselse, syndabekännelse, helande och upprättelse. Vi uppmanas att inte anpassa oss efter världen utan förvandlas genom den helige Ande, så att vi kan pröva vad som är gott, välbehagligt och fullkomlig i hans ögon.
Linda Bergling, pastor i församlingen Arken
