Diskussionen kring Lugnetkyrkans syn på homosexualitet påminner oss om att vi som kristna måste vara beredda på att bli motarbetade, eller rent av förföljda. Men hur ofta predikar man om det i dagens kyrkor? Liberala kyrkor har anpassat sig till världens moral, och även mer konservativa kyrkor tycks ofta halta på båda sidor i kontroversiella frågor.
Kristna i västvärlden har det senaste århundradet åtnjutit en stor frihet att utöva sin tro. Men detta är ingen självklarhet. Normen är snarare att kristna är en minoritet, som får kämpa för att bli tolererad. I dag ser vi hur till exempel hbtq-rörelsen uppvisar allt mer totalitära tendenser, och vill in i kyrkor och andra fristående organisationer och styra i deras interna angelägenheter.
Från bland annat EFK-håll har man lyft frågan om kyrkornas vigselrätt, och förespråkat att staten ska sköta den juridiska biten. Det kan man ju alltid diskutera, men jag tror att det är en detalj i sammanhanget. Även om en kyrka avsäger sig den juridiska vigselrätten finns det tusen andra saker som radikala ideologer kan inrikta sig på: Tillåter man hbtq-personer i ledningen? Hur ser man på jämställdhet? Inte lär man något som avviker från "samhällets värdegrund", inte?
Sanningen är att det är det kristna budskapet som hatas. Jesus har förutsagt att förföljelser är att vänta. Den som inte tar emot vilddjurets märke kommer att stängas ute från det offentliga livet, vilket vi ser gå i uppfyllelse när kyrkor går miste om kontrakt på grund av ”fel” åsikter. Bibeln antyder att förföljelserna kommer att kulminera i och med att djävulen släpps lös för en kort tid innan den yttersta domen.
Som kristna finns det slutligen anledning att se på förföljelser med tillförsikt. De kan tjäna som ett sätt på vilket Gud renar sin församling, då de som tror sig kunna vara både Gud och världen till lags tvingas bekänna färg. Förföljelser ger oss även perspektiv på evigheten, då vi vet att "den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår" (Rom. 8:18).
Kenneth Nyman
Fil.kand. i praktisk filosofi
