Det var glädjande att Helene Egnell och Sofia Nordin på Stockholms stifts Centrum för religionsdialog gjorde sig mödan att skriva ett svar på min frågande debattartikel Varför har svenska kyrkans stift islamkurs för präster? Det är tydligt att det råder delade meningar om vad stiftet är till för och vad stiftet ska ägna sig åt. Det är bra att det blir synligt. Här kommer några avslutande reflektioner.
Egnell och Nordin menar att stiftets undervisning om islam är en del av dess främjandeuppdrag i relation till någon form av abstrakt reflektion om ”att vara folkkyrka i ett mångreligiöst samhälle.” Ingenstans i Svenska kyrkans normerande texter framgår att något sådant är en del av stiftets uppdrag och uppgift. Det är en påhittad och självpåtagen uppgift som inte har någon förankring vare sig i kyrkoordningen, i Bibeln eller i Svenska kyrkans bekännelse.
De skriver att det inte handlar om en ”kurs i islam” samtidigt som de själva kallar det en kurs och påpekar ”att ’Allt du velat veta om islam …’ är endast en av ett drygt 50-tal kurser”. Är det en kurs eller inte? En språklig petitess kan man tycka. Men, att inte kunna hålla ordning på orden och vad man egentligen menar belyser begreppsförvirringen som råder hos Centrum för religionsdialog. Det spelar förstås ingen roll vad det kallas – att bedriva undervisning om islam ingår inte i stiftets uppgifter.
Läs också: Stockholms stifts svar: Vi ger ingen ”kurs i islam”
Egnell och Nordin går vidare med tomma ord om "religionsmöten" och "att möta denna verklighet" och så vidare. Det är det sedvanliga språket och perspektivet från de höga höjderna som saknar markkontakt. Två stiftsanställda med en budget är inget "centrum för religionsdialog". Av den enkla anledningen att religionsdialog inte har något centrum. Religionsdialog pågår varje dag mellan människor i våra församlingars vardag. Om man till exempel bor och verkar i Botkyrka och har frågor om muslimerna där då är det fullt möjligt att samverka genom att knacka på hos den lokala moskén eller helt enkelt tala med människorna man har framför sig. Stiftets Centrum för religionsdialog tillför ingen förmåga eller kompetens som inte redan finns ute i kyrkans lokala församlingar.
Det är symptomatiskt att Egnell och Nordin helt utelämnar missionsbefallningen ur sitt resonemang om dialog med de som ännu inte är kristna. Den kristna kyrkans mission – den kristna kyrkans förkunnelse till omvändelse, tro och förlåtelse – existerar inte i den verklighet där Centrum för religionsdialog positionerar sig. Men Svenska kyrkans huvuduppgift är mission enligt missionsbefallningen. Den som menar att det inte är så eller menar att det är på något annat sätt har ställt sig utanför den kristna kyrkan och har gjort sig själv till en del av en annan gemenskap, oklart vilken. "Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen." (Matt 15:14)
"Dialog är bra, mission är bättre" svarade Jürgen Moltmann när han fick frågan om hur kristna teologer och kyrkan kan förhålla sig till utövare av andra religioner. Dialog för dialogens skull leder ingenstans. Svenska kyrkan behöver ägna mindre tid åt "religionsdialog" av det institutionella slag som Egnell och Nordin förespråkar och mer tid åt att stärka förmågan att evangelisera så att människor kommer till tro på Kristus och lever i sin tro. Så att kristna gemenskaper skapas och fördjupas, Guds rike utbreds och skapelsen återupprättas.
Patrik Pettersson, präst i Svenska kyrkan
Läs också: Erik Dufva: ”Prästkursen om islam gav mig förståelse”
