De som fortfarande menar att demokratin Israel är det stora problemet i Mellanöstern demonstrerar samma politiskt självpåtagna blindhet som de som förträngde de växande hot som regimen Putin i Ryssland från början innebar.
Turkiets invasion i Syrien. Den syriska diktatorns brutala våldsregim, massmord och krigsförbrytelser mot sin egen befolkning. Irans hot att utplåna Israel, det ständigt pågående stödet till Hizbollahs och Hamas krigföring mot Israel. Hizbollahs shariastyre och totalitära förtryck. Hamas shariastyre med förakt för kvinnor, mänskliga fri- och rättigheter samt användning av Gaza som territorium för ständigt pågående raketavfyring mot Israels civilbefolkning och som bas för räder att döda skolbarn och andra civila.
IS som stått för ett formidabelt folkmord och fortsatt bedriver sitt massmördande förenat med ett omänskligt förtryck överallt där man kan.
Saudiarabiens totalitära monarki där mänskligt liv närmar sig värdet noll. En lagstiftning som ger kvinnor en roll utan någon egentlig individuell rätt annat än kanske ett körkort. Hänsynslöst mördande och bombande.
Iran som bedriver krig i Jemen genom sina ombud och som låter bomba de stora oljeanläggningarna i Saudiarabien. Saudiarabien som bedriver sitt krig i Jemen genom sina ombud. De diktatoriska regimerna Arabemiraten, Dubai, Oman och Qatar som ständigt söker vara på rätt sida i de konflikter som pågår, länder där sharialagstiftning är utgångspunkten men där skillnaden är till hur många procent.
Irak som gör sig till bas för iranska intressen samtidigt som man blir till en bas för andra.
Turkiet som nu gör sig till en alltmer turkisk nation med etnisk rensning eller förtryck som signatur. Egypten som saknar varje uns av demokrati och präglas av ett förtryck som stärker fattigdom och förnedrar kvinnor. Libanon som slitits sönder av Irans maktkamp genom Hizbollah. Jordanien som framstår som det stabilare landet bara genom att man inte tillämpar förtrycket och sharialagstiftning lika mycket.
Från Svarta havet i norr till Persiska viken i söder har vi några av världens mest cyniska och brutala regimer med en agenda som i varje civiliserat land framstår som kriminell och hatisk. Regionala konflikter, stamkrig och den mer än tusenåriga konflikten mellan sunni och shia. Det blandade mönstret av allt detta tillsammans med Muslimska brödraskapet och antisemitismen ger en mångfald av konflikter där människors liv hänsynslöst offras i massmord, massbombningar och avrättningar.
Mitt i detta finns en ensam demokrati, rättsstat och till sin existens hotad nation. Det finns all anledning att kritisera Israel för bosättningspolitiken. Men det faktum att Västbanken fortfarande är ockuperad beror på att någon fred ännu inte kunnat slutas. Utan en fredsuppgörelse är hoten mot Israel uppenbara och kommer till uttryck i dagens terror. Gaza visar vilket hot Västbanken, liksom Golanhöjderna i Hizbollahs händer, skulle kunna bli mot Israels kärnområden. Det är svårt att se någon svensk eller europeisk politiker som skulle kunna hävda att om Västbanken stod under kontroll av grupper som Hamas eller Hizbollah, eller en eftergiven Palestinsk myndighet, skulle bidra till fred och Israels säkerhet. En fred måste ha säkrare grunder än så.
Den palestinska myndigheten göder antisemitism och finansierar anhöriga till terrorister som lyckats med målet att döda judar, något som görs med bland annat svenska pengar. I Israel kan män och kvinnor bada i havet, dansa där de vill och göra sina livsval oavsett de är muslimer eller ej. Människors sexuella läggning har inte kriminaliserats med dödsstraff som följd om den avviker från en norm utan är en självklar rättighet. Var och en har samma rösträtt och samma frihet oavsett vem man är. Det är trots alla de synpunkter man kan ha från skilda politiska perspektiv ett fritt samhälle. Demokratiska val och rättsstat, även gentemot dem som har makten.
I denna region av diktatur, förtryck, hat och antisemitism växer nu hoten mot Israel. Den turkiska invasionen i Syrien liksom Irans krigföring på olika nivåer driver regionen vidare i krigets riktning, liksom IS återstående aktiviteter.
Det vore ett rimligt krav att Sverige i den regionen stöder den enda demokratin och kritiserar diktatorerna som mördar, förtrycker, avrättar och hatar. Det vore en rimlig utgångspunkt för en utrikespolitik som ska värna demokrati, frihet, fred och mänskliga rättigheter. Svensk utrikespolitik bör göra skillnad på demokratiers fria samhällen och diktaturers brutala förakt för människors liv.
Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)
