Med anledning av Dagens senaste artiklar om hjälporganisationers syn på tiggeriförbud och Hjärta till hjärtas ställningstagande i frågan, vill vi härmed göra följande förtydliganden. Argumenten för eller emot att förbjuda tiggeri är många, men det går inte att hävda att något av ställningstagandena har den fulla sanningen. Det handlar i grunden om olika perspektiv på tiggeri som fenomen och om synen på våra medmänniskor. Hjärta till hjärta har valt och väljer även nu att ta ställning för den som tigger och för den mänskliga rättigheten att få be om hjälp. Vårt förhållningssätt är att visa värdighet här och arbeta för förändring där.
Att införa förbud mot tiggeri eller reglerade tiggeritillstånd innebär egentligen att samhället accepterar att fenomenet tiggeri finns, men att det inte får förekomma i vårt land. Detta riskerar att cementera utanförskapet och öka polariseringen mellan vi och de, mellan fattiga och rika.
Läs också Hjälporganisationer: Därför är det fel att förbjuda tiggeri
De flesta av oss vet att majoriteten av tiggarna är romer från Bulgarien och Rumänien. Vi vet också att tiggeriet oftast organiseras familjevis, men även att det förekommer inflytande från grupperingar inom den organiserade brottsligheten, grupper som verkar inom flera dimensioner av människoexploatering. Det är ett sorgligt faktum att det alltid har funnits och alltid kommer att finnas de som med onda avsikter tar makt över människor i en svag samhällsställning. Men vi måste konstatera att tiggarna ändå tycker det är lönsamt att utsätta sig för den ovärdiga exploateringen, annars hade de inte varit här.
Roten till problemet bottnar i en systematisk och mycket långvarig diskriminering av ett folkslag. Detta normativa förtryck har resulterat i ett utanförskap och en fattigdom som har format flera romska generationers syn på omvärlden som ett ständigt hot. Det har i sin tur medfört att detta folkslag, som består av många olika grupperingar och "klaner", har slutit sig mot omvärlden och skapat interna kulturer och egna normer som utgår från den mänskliga instinkten att överleva. Det finns en djup och ömsesidig misstro vilket har skapat parallellsamhällen där romerna vägrar leva efter normsamhällets regler och där normsamhället inte accepterar romernas livsstil och kultur.
Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta arbetar på plats i Rumänien och Bulgarien, i romska samhällen som knappast lever upp till något av det vi i Sverige betraktar som värdiga levnadsförhållanden. Vårt fokus är att fånga upp nästa generation romer – barnen – att medverka till att de går i skolan och slutför sina studier.
Utbildning och bildning är de viktigaste nycklarna för att ta sig ur fattigdom och förtryck.
Vi tror att utbildning bidrar till att minska utanförskap och att bildning ger möjlighet att bli en del av ett större sammanhang där de själva bidrar till samhällsutvecklingen. Samtidigt måste attityden förändras genom att normsamhället inser att denna utsatta grupp i Europa är en resurs för vår egen utveckling och framtid.
För att detta ska bli verklighet krävs uthållighet och ett aktivt påverkansarbete på flera nivåer. Här är EU och dess medlemsstater viktiga aktörer. Samfundet måste fortsatt ställa krav på de stater där majoriteten av romerna har sin hemvist. De bidrag som EU ger måste få en långsiktighet som ligger långt ifrån det nuvarande treåriga projekttänkandet. Riktade EU-bidrag ska villkoras hårdare, det måste finnas skarpa målindikatorer och mekanismer för ansvarsutkrävande. Detta gentemot länder som parallellt kämpar med svaga demokratiska strukturer och utbredd korruption.
Som enskilda individer kan det kännas tröstlöst och svåröverskådligt: vad kan vi göra för att uppnå en minskning av tiggande och utsatta människor i vår närhet?
Vår uppmaning är att fortsätta och om möjligt öka stödet till de biståndsorganisationer och opinionsbildare som faktiskt finns på plats i tiggarnas hemländer.
Genom att rikta om din gåva från pappersmuggen till biståndsorganisationen kommer tiggandet att avta i takt med att pengarna i muggen minskar. Vi ser redan en tendens att detta börjar ske och då behövs inte heller några tiggeriförbud.
Tiggande EU-medborgare har blivit ambassadörer för fattigdomen i Europa. Det är just detta utanförskap vi vill bekämpa genom att främst stödja barnens rätt till utbildning. Samtidigt kan vi alla vara förvissade om att många goda krafter samverkar för att forma en ny generation romer som på sikt blir en mer integrerad del av vårt Europa.
Mikael Joumé, direktor Hjärta till hjärta. Jörgen Ljung, ordförande Hjärta till hjärta
Jörgen Ljung, ordförande Hjärta till hjärta
---
Fakta:
16/10
---
