Den 23 oktober uppmärksammade Dagen ännu en Paulusbok, Mikael Tellbes "Paulus mot väggen". Den är säkert intressant, men kanske problematisk utifrån utsagan om synagogans begränsning av kvinnan. Vidare påstås att kvinnan sällan hade del i offentligheten.
Slutligen om påståendet om Talmud: ”Enligt Talmud ska en judisk man be varje dag: ’Välsignad vare Gud som inte har gjort mig till hedning, slav eller kvinna’. Som respons på det skriver Paulus ’Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna...’ utan alla är ett i Kristus. Det var radikalt, säger Mikael. Och befriande.”
Detta är en nidbild av relationen mellan judiska män och kvinnor, som då och då dyker upp i kristna böcker. Men att detta upprepar sig gör den inte mera sann. Forskningen har visat en annan bild. Författarna till boken ”The Jewish Annotated New Testament” (Oxford University press) har pekat på det ohistoriska påståendet som många gånger görs.
Under det andra templets tid kunde kvinnor ta del i det offentliga livet. Vidare fanns det kvinnliga synagogföreståndare då kvinnor kunde ansluta sig till olika förnyelserörelser. En av dessa rörelser leddes av Jesus.
Judiska kvinnor vid Jesu tid hade högre anseende och status än kvinnor i omgivande kulturer, trots den patriarkala ordningen. Men i de synagogor som fanns på Jesu tid satt både män och kvinnor tillsammans och studerade Torahn. Man har nämligen inte upptäckt särskilda rum för kvinnor i de synagogor som fanns på Jesu tid.
Enligt Michael Kaufman, som skrivit boken ”The Woman in Jewish Law and Tradition”, hade de judiska kvinnorna ett stort inflytande över männen.
Bönen ”Välsignad vare Gud som inte har gjort mig till … kvinna” bygger inte på förakt mot kvinnor. Tankegången är i stället att kvinnan, eftersom hon måste lita på sin intuition och inneboende värderingar för att vidhålla ett korrekt perspektiv om vad Gud verkligen vill, har det mycket svårare än mannen. Männens religiösa schema gör det mycket enklare för männen att bekämpa sin negativa natur. Kvinnorna ses som generaler medan männen är fotsoldater!
Hebreiskan är även ett exakt språk. När mannen tackar Gud för att Han inte gjort honom till kvinna används det hebreiska ordet "ishah", som inte betyder kvinna utan delikat. Ishah står för kvinnans höjdpunkt i hennes andliga mognad. Men mannen tackar inte Gud för att han blivit man ("ish" som har att göra med styrka) då han vet att det inte är förrän han dör om han framgångsrikt har åstadkommit det han var ålagd att göra på jorden.
Varje morgon säger både män och kvinnor: ”Jag tackar dig, levande och evige Gud, att du gett tillbaka min själ till mig. Stor är din tro i mig.”
Under talmudtiden, som inte var samma period som Jesus och Paulus levde i utan 200 till 600 år senare, blev kvinnorna befriade från att behöva be tre gånger per dag. I den nya situationen ville man även ge männen huvudansvaret i synagogsgudstjänsterna. Men kvinnorna var inte förbjudna att ta del av gudstjänsterna eller att undervisa. Det finns inga texter som uttryckligen förbjuder kvinnor att blir talmudlärare eller rabbiner. Listan kan göras lång på sådana kvinnor genom historien.
Folke Holtz, medlem i Judiska församlingen och Educator i Stora synagogan i Stockholm
