Representanter för Ibn Rushd Studieförbund skriver i lokala dagstidningar att kommuner och länsorgan bör ha fortsatt förtroende för förbundet. Detta efter att Folkbildningsrådet beslutat att fortsätta samarbetet och ge dem mångmiljonbidrag till sin verksamhet.
Ibn Rushd hänvisar till en rapport beställd av Folkbildningsrådet efter att de en längre tid har kritiserats för demokratifientlig verksamhet. Rapporten hävdar att Ibn Rushd har idémässiga svagheter med en ideologisk koppling till Muslimska Brödraskapet.
Ibn Rushd hänvisar å sin sida till att rapporten ger dem beröm för att med sin verksamhet nå marginaliserade grupper i samhället. Kontakter som inget annat studieförbund klarar av. Studieförbundet förklarar dock inte vilken nytta det är för samhället att nå de här marginaliserade grupperna. Det finns stark kritik mot att de bidrar till bygget av islamistiska parallella samhällen. Rapporten har fått kritik för att den inte tar upp de ekonomiska anklagelserna och för sin metod, samtidigt som rapportförfattarens oberoende ställning ifrågasätts. Rapporten fördjupar sig inte heller i vad den ideologiska kopplingen till Muslimska Brödraskapet innebär med dess syn på till exempel jämställdhet och homosexualitet. Inte heller vilken roll Koranen och profetens tradition ska ha när det gäller samhällets ordning.
Folkbildningsrådet och de kristna studieförbunden Sensus och Bilda tycks nu fortsätta samarbetet med Ibn Rushd som om inget har hänt. Jag befarar därför att förtroendekrisen nu kommer att flyttas till Folkbildningsrådet och de båda kristna studieförbunden: Sensus och Bilda. Särskilt Sensus får bära ett stort ansvar för denna kris.
År 2008 lämnade de ett intyg, efter att Ibn Rushd varit en del av förbundet i över sex år, om att de uppfyllde kriterierna för Folkbildningsrådets regler. Ett intyg som man måste ifrågasätta med tanke på alla gäster som Ibn Rushd bjudit in under Sensus paraply.
Ett exempel på den form av ideologi som finansierats med folkbildningsmedel via Sensus var hur en gästföreläsare i arabiska medier hyllade Ibn Rushds arbete, i ett Europa i ”moraliskt förfall”. Enligt samma person utbildades muslimska ungdomar för att ”ta över”, när den europeiska civilisationen skulle falla. Svenska kvinnor beskrevs av föreläsaren som ”horor”. Med facit i hand borde Folkbildningsrådet och berörda studieförbund ställa konkreta krav på Ibn Rushd och dess samarbetspartners. Här är mina råd för att lösa förtroendekrisen:
Rapportförfattaren Erik Amnå skriver att inom Ibn Rushd är ”makten över verksamheten i långa stycken fördelade inom ett begränsande, mansdominerat nätverk.” Det är dags nu alltså för detta nätverk att lämna ifrån sig makten och att låta till exempel en homosexuell muslim, en liberal muslim och en ahmadiyya muslim ingå i styrgruppen.
Alla ekonomiska verifikationer för Ibn Rushd bör offentliggöras för att bemöta kritiken om hanteringen av offentliga medel.
Alla föreläsare och konferenser som Ibn Rushd har bjudit in till själv eller tillsammans med Sensus bör offentliggöras för forskning.
Ibn Rushd bör ta tillbaka hederspriset som man år 2009 gav till den fundamentalistiska, homofobiska och kvinnofientliga sajten Islamguiden.se.
Ibn Rushd bör bjuda in liberala muslimer, homosexuella och kvinnliga imamer och låta dem turnera i lokala avdelningar för att stimulera diskussionen om jämställdhet och religion. Jag ser även fram emot att den nya ledningen deltar i olika Prideparader nästa år.
Att studieförbundet startar kurser i Koranen och haditherna utifrån källkritiska metoder. Detta i en god kritisk folkbildningstradition, där alla sanningsanspråk ska kunna granskas och ifrågasättas i en öppen diskussion.
Lämpligen borde Ibn Rushd fråntas sin offentliga finansiering under ett par år. De får då visa att man kan arbeta som en ideell folkrörelse stödd av gräsrötterna och följa riktlinjer som gäller för all skattefinansierad folkbildning. Jag väntar nu på initiativ från Folkbildningsrådet och samarbetspartnerna Sensus och Bilda. Det hjälper inte att skriva artiklar för att få fortsatta bidrag och för att lösa förtroendekrisen. De kristna studieförbunden har här en nyckelroll och bör snarast klargöra vilka konkreta åtgärder Ibn Rushd bör göra för att få del av skattemedel.
Sameh Egyptson, islamolog och forskare i interreligiösa relationer vid Lunds universitet
Läs också Sameh Egyptson: Finns otaliga källor – Ibn Rushd är del av Muslimska brödraskapet
