I Kolosserbrevet kaptiel 1:18 står det att Kristus är huvudet för kroppen, församlingen. Det innebär att om man älskar Gud av hela sitt hjärta älskar man också församlingen. Man kan inte separera Gud från församlingen, eftersom Han är församlingens huvud. Gud förväntar sig att allt det Han står för reflekteras i den lokala församlingen.
Min utgångspunkt är att det Gud vill göra, gör Han genom församlingen – som är du och jag. Vi är bristfälliga, klantar till det många gånger, men likväl är Hans kärlek och Hans nåd så stor och så full av andra chanser att Han aldrig ger upp om oss.
Den lokala församlingen är ett uttryck för det som vi människor längtar efter – gemenskap. Både med varandra och med Gud. I den lokala församlingen finns en struktur som är ett riktmärke, en måttstock som lägger grunden och förutsättningen för en församling som Gud längtar se – de fem tjänstegåvorna. Dessa är beskrivna i Ef 4:11. De fem tjänstegåvorna är givna av Gud själv till församlingen för att den ska byggas upp och för att den ska bli effektiv. Alla tjänstegåvorna är lika inför Gud men har olika uppdrag och tillsammans ger de förutsättningar för att kroppen ska växa till. Av dessa är profetens tjänst den jag upplever vi pratat minst om och som vi många gånger har ett speciellt förhållande till.
Vi behöver återerövra respekten och förståelsen för den profetiska tjänsten i dag, även i Sverige. Det är många som är sårade och rädda för bara namnet "profet", eftersom man har en historia där man mött allt från övertramp till falska "profetior" som är kopplade både till pengar och till osunda lojaliteter. Sådant kommer inte från Gud. Gud binder inte människor.
I Gamla testamentet var skriftprofeterna människor som genom en uppenbarelse fick tala ord direkt från Gud. De utmanade folket, ibland nästan provocerande – men också inspirerande. Bot- och omvändelsetanken var central och stark. Det var ord till förmaning och till omvändelse från onda vägar.
Jeremia, själv en profet, visar i kapitel 1:10 att det är profetens roll att både riva ner och förgöra det som är falskt och fel för att sedan vara med och bygga upp. När muren byggdes i Jerusalem ser man att profeterna var med i arbetet och talade ord av uppmuntran. De fanns med i arbetet.
I GT var man helt beroende av att profeterna hörde från Gud. Men efter pingstdagen har Gud genom Jesus Kristus gett oss den helige Ande, där vi alla kan få leva i en profetisk dimension och få tag i alla nådegåvorna. Men ändå räknas tjänstegåvorna särskilt upp. Och Jesus själv hänvisar i sin undervisning till GT:s profeter men även till profeterna i hans egen samtid.
Utan profettjänsten i GT hade ingen känt till att Jesus skulle födas i Betlehem. Ingen hade vetat att judarna skulle få tillbaka sitt land och kunna återvända dit. I NT hade profeten också en tydlig roll.
Tänk bara tanken om det inte hade varit några profeter kopplade till de församlingar som grundades i den första kristna kyrkans tid. I dag är Anden alltså utgjuten över allt kött och alla kan leva i en profetisk dimension. Men i församlingen finns tjänstegåvorna för att fylla en funktion. Funktion före position – som alltid.
Profeterna i vår tid, det vill säga NT:s tid, ska fortfarande ta emot och tala Guds Ord men deras kanske viktigaste uppgift är att peka på Ordet och utrusta Guds folk.
Jesus varnar för falska profeter. På deras frukt känner man trädet (Matt 7:15–23). Leder profetens tjänst människor till Ordet och Gud själv? En profet lever alltid i spänningsfältet mellan Ordets auktoritet och det han ser i verkligheten. En profettjänst ska också vara kopplad, integrerad och erkänd i en lokal församlingsgemenskap. En profettjänst måste också vara öppen att få sina uppenbarelser och profetord prövade i församlingen (1 Kor 14:29–32).
De som fått uppdraget och kallelsen att fungera som profet i dag har en mycket viktig tjänst och den är inte, och kommer inte vara, lätt att bära. Utmaningarna kan vara allt från en känsla av ensamhet och fördömelse eller utanförskap. Dessa utmaningar kan vi i församlingarna minska genom att skapa en bättre förståelse för profettjänsten i vår tid och identifiera och skapa sunda mötesplatser. Precis som man gör med församlingsplanterare, lovsångsledare och så vidare.
Det är hög tid att skapa forum och plattformar i Sverige för att på ett sunt och odramatiskt sätt både rekognosera, identifiera och erkänna profettjänsten. Den är viktig, ja kanske helt avgörande för Kristi kropp. Profettjänsten borde ha sin givna plats i våra församlingar. Vågar vi ta emot dessa gåvor?
Morgan Carlsson, resande predikant, pingströrelsen
Läs också Pastorn förklarar: En profetia är tal ingivet av Anden
