Sverige befinner sig i den svåraste mänskliga krisen sedan andra världskriget. Svensk sjukvård utsätts för de allvarligaste problemen så långt bakåt någon kan minnas.
Samtidigt uppmanas svenskarna att isolera sig. I synnerhet gäller det våra äldre, därför att de har svårare att klara ett insjuknande. Men de äldre var redan innan hårt drabbade av ensamhet och isolering.
Det finns en sällan uppmärksammad kraft i samhället som redan är till ovärderlig hjälp i vardagen men som i kristid kan betyda oerhört mycket mer. Den kan vara ett stöd till sjukvården, till oroade eller till sörjande anhöriga. Det är den ideella sektorn och inte minst de religiösa samfunden.
Deras medlemmar skänker år ut och år in pengar till sina församlingar för att verksamheten ska fungera. Och det är verksamhet som till stor del går ut på att hjälpa människor.
Dessa gåvor för att hjälpa utsatta borde i ökad utsträckning vara avdragsgilla. Sedan den 1 juli 2019 är avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer som bedriver social hjälpverksamhet återinförd. Man får avdrag från sin skatt med 25 procent av det man skänker upp till 6 000 kronor.
Det är i internationell jämförelse en mycket låg summa. Och i förhållande till den kris vi nu går igenom är den helt otillräcklig. Denna beloppsgräns behöver höjas kraftigt.
För det första har de ekonomiska förutsättningarna för ideella organisationer försämrats kraftigt på grund av corona. Intäkter uteblir på grund av inställda evenemang. Medlemmarnas egna ekonomiska möjligheter, som verksamheten ofta vilar på, har försämrats på grund av ökad arbetslöshet i krisens spår. Många av de företag som omger de ideella föreningarna lokalt har fått stora problem och kan inte ge stöd på samma vis.
För det andra behöver vi nu skapa möjlighet till meningsfull gemenskap för dem som förlorar jobbet. Det är oklart hur djup den ekonomiska krisen blir. Men många kommer på kort sikt att bli arbetslösa. Det kan leda till såväl psykisk och fysisk ohälsa som utslagning.
Förutom att räcka en hand till äldre som behöver stöd i sin isolering eller hjälpa utsatta barn kan ideella organisationer också erbjuda människor som saknar sysselsättning ett meningsfullt alternativ till passivitet. Det underlättar återinträdet på arbetsmarknaden när det väl kan ske. Om passiviteten tar över är risken överhängande att stora grupper hamnar utanför även efter att arbetsmarknaden återhämtat sig.
Kristdemokraterna ser att den ideella sektorn i detta läge behöver ökat utrymme. Ett förslag för att åstadkomma det är en kraftig utbyggnad av gåvoskatteavdraget under resterande del av 2020. Förmodligen kommer färre att kunna ge under en ekonomisk kris – men de som kan och vill ge ska få en starkare uppmuntran att göra det.
Därför föreslår Kristdemokraterna att gåvoavdraget höjs så att privatpersoner kan skänka upp till 100 000 med rätt att dra av 25 procent.
Effekten för statens finanser är svår att förutsäga men med utgångspunkt i tidigare beräkningar på mindre höjningar torde ”kostnaden” för skattereduktionen inte överstiga 700 miljoner kronor. Skulle den mot förmodan bli större vet vi att de ideella organisationerna mottagit gåvor på fyra gånger det beloppet, vilket både skapar jobb och ger hjälp till behövande.
När de ideella organisationerna blir starkare blir hela samhället starkare. Vi måste nu uppmuntra svenskar som vill och kan bidra att göra det. Det blir ett ovärderligt tillskott till det sociala arbete som bedrivs i det offentligas regi.
Ebba Busch, partiledare för Kristdemokraterna
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna
