Som företrädare för en ideell organisation delar jag bilden av den utveckling som Ebba Busch och Mikael Oscarsson (KD) beskriver i Dagen den 8 april. Den statliga utredningen Idéburen välfärd som presenterades i december 2019 pekar tydligt på det ömsesidiga behovet av ökad samverkan mellan offentlig och ideell sektor, detta för att klara vår gemensamma välfärd. Det var innan covid-19. Vår välfärd som vi känner den, är snabbt på väg att luckras upp i spåren av förväntad massarbetslöshet och kraftigt försämrad ekonomi för hundratusentals människor i vårt land. Ändå ska vi minnas att Sverige är ett rikt land. Vi kommer att återhämta oss på sikt.
När skatteintäkter högst troligt minskar framöver måste stat, regioner och kommuner göra prioriteringar i skattefinansierad välfärd. Socioekonomiskt svaga samhällsgrupper kommer att få det ännu svårare och en snabbt ökande arbetslöshet skapar nya utsatta samhällsgrupper.
I några av Europas fattigaste länder slår covid-19 osannolikt hårt mot redan utsatta människor och samhällen. Ingen av oss kan ännu överblicka de fulla globala konsekvenserna av covid-19, men att världen ritas om kan vi troligen enas om redan nu.
Ideella organisationer har en unik ställning som på värderingsstyrd grund och genom ett etablerat ideellt engagemang driver verksamhet med fokus på sociala insatser i Sverige och utomlands. Medmänsklighet, empati och solidaritet är självklara och naturliga kärnvärden och drivkrafter.
Ideell sektor behövs mer än någonsin.
Det är vårt gemensamma ansvar, som stat och individer, att värna om svensk men även europeisk och global välfärd. Biståndsramen kommer till följd av minskade skatteintäkter sannolikt att reduceras i en nära framtid, och under alla omständigheter belastas av nytillkomna och legitima avräkningar. Det går att argumentera för att en del av den internationella biståndsramen redan nu styrs om mot svensk kontext och att ideell sektor med arbetsintegrerande och social verksamhet i Sverige får del av den potten.
Målsättningen är förstås att genom tvärsektoriell samverkan återskapa och nyskapa svensk arbetsmarknad och därmed skatteintäkter som finansierar vår välfärd, en välfärdssektor som i högre utsträckning troligen kommer att bäras av aktörer från ideell och semiideell sektor.
Regeringens förslag om att tillfälligt slopa egeninsatsen för Sidafinansierade utvecklingsinsatser är bra, men det räcker inte. Många organisationer driver verksamhet uteslutande baserat på privata gåvor och berörs således inte av den förändringen. Att därför öka gåvoskatteavdraget ger ideell sektor en reell möjlighet att i spåren av förväntat minskade gåvointäkter, åtminstone delvis, täcka upp och bibehålla stödet till svenska och globala välfärds- och utvecklingsinsatser.
Effekten blir sannolikt att partnerskap och förändringsarbete på gräsrotsnivå kan leva vidare. Vi talar här om den signifikativa kontexten och samverkansmodellen för många ideella organisationer och trossamfund: relationellt och lokalt, med en närhet till människor, där små medel och mindre insatser kan göra all skillnad i världen på individ- och familjenivå.
Behandla frågan om ökat gåvoskatteavdrag skyndsamt. Sverige och världen behöver en stark ideell sektor!
Mikael Joumé, direktor för biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta
