Carolina Klintefelts gudsupplevelse gör mig glad (Varför skulle just bilden av Gud som mor vara fel?) Jag kritiserar på inget sätt hur hon själv väljer att benämna Gud. Min replik handlade dock inte om detta, utan om feministisk teologi och språkkonstruktivistiska skäl till att benämna Gud med feminint genus – en teologi jag är skeptisk till.
En del av dessa idéströmningar har stora problem med Kristi lidande och kors, andra med lidande generellt, några med hur man ska tolka Jesu uppståndelse – alla centrala begrepp i tron. Gemensam är den feministiska analysen och i många fall det identitetspolitiska rastret. Ambitionen att förändra tron genom språket är vanligt förekommande.
Ett annat problem med så kallade inkluderande språk och medföljande idékomplex, är dess uppfostrande ton – och med den de moraliserande tendenserna. I vår samtid finns exempel på hur det liberala paradigmet slår ner på dem som uppfattas ha fel åsikter, blir repressivt, och förvandlas till detsamma som det kritiserar. Bakom fagra ord, och månne vällovliga intentioner, döljer sig en föresats att korrigera.
Jag håller med om att Bibeln innehåller rika och varierande beskrivningar av Gud – och har inget emot att även poetiskt försöka fånga subtila gudsbilder med språkets hjälp. Jag räds inte heller explicit kvinnligt bildspråk. Men det är egentligen inte vad vi diskuterar.
Läs mer Sara Forslund: Vi behöver ett nytt sätt att tala om Gud
Mer direkt pratar vi om alternativa gudsbilder genom språklig förändring av till exempel psalmer, predikningar och förändring av liturgi i mässa och gudstjänster. Utifrån min uppfattning om feministteologins målstyrda agenda, anser jag att sådana förändringar är farliga. Det riktar vårt fokus bort från det enda vi verkligen desperat behöver, bort från Guds uppenbarelse, bort från Jesus Kristus.
För vem är egentligen Han som säger: "Den som har sett mig har sett Fadern", "Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.", "Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig." Tänk om vi alla, helt oavsett ideologi, mig själv inräknad, med outsägligt jubel fick göra samma insikt, och svara som Petrus, när Jesus frågar var och en av oss: Och du, vem säger du att jag är? Då fanns ingen gräns för underverket som skulle följa.
Gunnar Asp, poet och vismakare
Läs mer Carolina Klintefelt: Varför skulle just bilden av Gud som mor vara fel?
