Regeringen får i dag mycket ros för sin krishantering, men bör få ris för sin hantering av konfessionella skolor. Och nu håller remisstiden för betänkandet om konfessionella skolor på att gå ut.
Att politiker försöker runda juridiken och söka sig bort från demokratins säkerhetszoner är djupt oroande. Vad man än tycker om religion och konfessionella skolor, så måste man, likt regeringens egen utredare, konstatera att regeringens förslag till etableringsstopp för religiösa friskolor, i realiteten på sikt ett avskaffande, innebär flagranta brott mot en lång rad internationella konventioner och lagar, även mot svensk lag. Utredaren listar och visar på dessa. Ministerns reaktion på detta är förbluffande. ”Utredningen visar att vi nu kan gå vidare med ett etableringsstopp.” Antingen är man totalt tondöv, eller så ser man det som lagligt att vara olaglig.
Lagar och konventioner är till för att följas, inte rundas eller i värsta fall negligeras av vare sig makthavare eller medborgare. Visst kan man vända på steken och säga att det är just politiken, den lagstiftande församlingen, som kreerar juridiken och är juridikens herrar. De juridiska instrumenten, från de nationella juridiska kapillärerna till de internationella lagarnas och konventionernas aortor, ska säkerställa att ordning och reda råder över tid. Så säkras demokrati, rättssäkerhet och långsiktighet, och korruption och kortsiktiga politiska vinster som sätter rättsstaten ur spel undanröjas. Detta är ett ramverk, ett fort, som måste stå emot och över kortsiktiga politiska infall och strategier.
Man försöker manipulera opinionen med en rad osanningar, "halmgubbar". Regeringen menar mot bättre vetande att de religiösa skolorna är segregerande, trots att Skolverkets egen statistik visar på motsatsen, att den absoluta majoriteten av dessa, de kristna skolorna, är "bäst i klassen". Man hävdar att flera av dessa skolor inte följer skollagen, trots att deras egen myndighet visar på motsatsen. Där olika tolkningar av skollagen rått har Skolinspektionens insatser visat sig effektiva och rättning i ledet har skett utan att någon skola behövt betala vite. Regeringen unnar sig lyxen att strunta i faktagranskning när tendentiösa och dramaturgiskt vinklade tidningsartiklar utmålar vissa skolor som haverier, när fakta är motsatsen.
Det hävdas att radikalisering sker i vissa muslimska skolor. Allt pekar på att rekrytering sker i socialt utsatta områden, men inget pekar på just muslimska skolor. Forskare på området menar att det bland annat är bristen på religiös kompass, snarare än motsatsen, som gjort dessa ungdomar till lättvunna och omvändbara.
Regeringen hävdar att man vill värna barnets religionsfrihet, men glömmer att den har två sidor. Man belyser enbart friheten från religion men negligerar friheten till religion. Genom att mena att skolan systematiskt bör ifrågasätta familjens auktoritet äventyrar regeringen barnets rätt till en trygg uppväxt som enligt FN:s barnkonvention, numer lag i Sverige, har familjen och dess omvårdnad, kultur och religion som sitt sköte.
Utbildningsminister Anna Ekström förfasar sig över att det är så många barn och ungdomar som kränks i de ickekonfessionella skolorna för sin religiösa övertygelse, men vill samtidigt stänga de skolor som för många av dessa blivit en räddning och fristad. Att en stor del av dessa kränkningar sker av lärare borde få regeringen att inse allvaret. Ett etableringsstopp är kontraproduktivt och motverkar kravet på en trygg skolmiljö för också dessa elever.
En sekulär skola är inte en neutral skola. Europadomstolen har i ett flertal domar tydligt deklarerat att sekulärhumanismen är en livsåskådning, trosuppfattning, som alla andra, och likställer den därmed med andra konfessioner – alltså inte neutral. Neutralitet, menar domstolen vidare, innebär att staten förhåller sig neutral till olika religioner, inte tar ställning för eller emot den ena eller andra. Regeringens version är att ta ställning mot alla livsåskådningar utom den sekulära. Detta är ytterligare ett exempel på hur politiken ställer sig över juridiken.
En folkvald regering i ett demokratiskt land måste sätta rättsstaten främst. Så sker inte i alla länder, inte ens i Europa, inte ens i Sverige.
Remisstiden för betänkandet ”Nya regler för skolor med konfessionell inriktning” håller på att gå ut. Vi vill uppmana andra remissinstanser att stå upp för de internationella konventionerna. Vårt hopp står till att den samlade demokratiska kraften i Sveriges riksdag ska stå rakryggad och rösta ner förslaget till etableringsstopp för konfessionella skolor.
Låt dessa skolor i stället fortsatt vara en integrerad del av varje kommuns skolframgång, där allsidighet och saklighet paras med respekt för varje individs integritet. Ett stopp skulle utarma svensk skola.
Lars Brandström, styrelseledamot och talesperson Kristna friskolerådet
Bo Nyberg, ordförande och talesperson Kristna friskolerådet
