Efter att ha tagit del av biskop Åsa Nyströms svar i Dagen den 10 juni kan jag instämma i en viktig sak. Efter beslutet har det spridits felaktiga tolkningar av Överklagandenämndens beslut som många har tagit anstöt av. Både mediebilden av vad som har hänt och hanteringen av ärendet har skadat Svenska kyrkans anseende och tilltron till dess rättsvårdande instanser. Det beror inte på det beslut som Svenska kyrkans högsta rättsliga instans har fattat. Missförstånden beror framför allt på domkapitlets hantering av frågorna i det överklagade beslutet och biskopens mediehantering. I stället för att pedagogiskt förklara och värna Svenska kyrkans hållning har man spätt på en felaktig bild både av händelserna som ärendet gällde och Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Läs även EFS-präst avkragades efter åsikt om evolutionsteorin - får rätt mot domkapitlet
Åsa Nyström verkar mena att Överklagandenämnden egentligen inte hade något särskilt att anmärka på gällande hennes och domkapitlets beslut. Till stöd för detta uppger hon en felaktig tolkning av Överklagandenämndens beslut. När nämnden skriver "att det inte förekommit något sådant fel vid domkapitlets handläggning av ärendet att det finns anledning att undanröja domkapitlets beslut" syftar citatet inte på beslutet som helhet. I nämndens sakprövning har nämnden i avfärdat domkapitlets argumentation kring 2005 års kyrkomötesbeslut och Svenska kyrkans lära. Citatet syftar i stället på frågan om det förekom sådana formella handläggningsfel så att processen skulle behöva göras om helt och därför inte kunde prövas av nämnden i befintligt skick. Avsaknaden av så allvarliga formella fel betyder inte att det inte fanns andra allvarliga fel. Tvärtom noterade Överklagandenämnden flera sådana.
Uppseendeväckande nog har domkapitlet till grund för sitt beslut lagt dokument som inte är ett uttryck för Svenska kyrkans lära. Man hade inte heller inhämtat något yttrande från EFS styrelse – också anmärkningsvärt eftersom avtalet med EFS säger att man ska göra det. Nämnden godkände dock hanteringen eftersom jag – och inte domkapitlet – hade inhämtat ett sådant. Först påstod Domkapitlet i stället att EFS varit informerade om saken. Sedan medgav de att man gjort fel. Felen är alltså inte få och små.
Att Överklagandenämnden inte undanröjde och återförvisade beslutet – som jag skrivit om ovan – betyder inte att den rättsliga hanteringen hos domkapitlet får godkänt – långt ifrån. Det tål också att framhållas att nämnden – i jämförelse med sekulära domstolar – ofta visar stort överseende med allvarliga brister i handläggningen. När domkapitel gjort bort sig vill nämnden hellre ändra beslutet så att ordningen kan återställas.
Läs också Åsa Nyström: Missförstånd kring beslutet har fått människor att lämna kyrkan
Det finns ytterligare ett allvarligt missförhållande och som ofrånkomligen skulle ha lett till att saken hade fått tas om ifall ett yrkande om detta framställts. Det är frågan om hemlig bevisning som företrädare för domkapitlet tillstått inför Överklagandenämnden. Det är ovärdigt varje rättsvårdande instans värd namnet.
När det sedan gäller de övriga saker som biskop Åsa Nyström framhåller måste det påpekas några saker. Tvärtemot vad Nyström tycks mena finns det få röster i medier som påstått att kyrkans ordning skulle vara underställd privata tolkningar. Men de uppfattningar som biskopen bedömt otillåtna var inga personliga tolkningar utan uppfattningar som grundats i de överordnade rättskällorna i Svenska kyrkan: i Bibeln och i bekännelsen. När biskopen säger att Bibeln är högsta rättskälla men i sin dömande verksamhet utelämnar den offentliga lärotolkningen i bekännelseskrifterna riskerar man att den privata bibeltolkningen – hos domkapitlets ledamöter – blir utslagsgivande.
När det gäller 2005 års beslut lyfter Åsa Nyström fram diskrimineringsförbudet som inte alls varit aktuellt i det här ärendet, men utelämnar samtidigt de delar som faktiskt prövades och underkändes av nämnden. Detta borde biskopen framhålla och förklara i stället för att lägga fokus på enskildas missuppfattningar – hur viktiga dessa de än kan tyckas vara.
Nyström framhåller biskoparnas särskilda läroansvar i en episkopal kyrka med demokratisk struktur. Det bejakar nog alla. För att fullfölja ett sådant ansvar bör alla, även biskopar, vara väl förtrogna med den lära och normhierarki man är satt att förvalta. Vidare är det en grundläggande aspekt att i ett demokratiskt system värna om rättssäkerhet för dem som verkar inom det. I detta ingår att rätten, i det här fallet domkapitlet, agerar öppet, opartiskt och neutralt och inte ägnar sig åt att skapa oklarhet kring varför någon friats från en anklagelse, förvränger överordnad instans dom eller gällande rätt.
Andreas Stenkar Andersson, advokat, Advokatbyrån Grönvall & partners
Läs också Andreas Stenkar Karlgren: Domkapitlet var nära att skapa en allvarlig kyrkosplittring
