Veckor har passerat sedan Turkiets president Erdoğans domstolsbeslut om att omvandla den bysantiska arkitekturens mästerverk, helgedomen Hagia Sofia i Istanbul till en moské. Beslutet har upprört kristna såväl som makthavare världen över. Ursprungligen byggdes Hagia Sofia som en kristen kyrka under åren 532–537 av kejsaren Justinianus I.
Efter att Istanbul tagits över av osmanerna år 1453 omvandlades den till en moské. De kristna mosaikerna täcktes över med islamisk kalligrafi och minareter upprättades. År 1934 sekulariserades Hagia Sofia under Atatürk och blev ett museum. Trots att det nu gått veckor sedan Erdoğan kungjorde sitt beslut har Sveriges utrikesminister Ann Linde med flera inte fördömt hans ställningstagande en enda gång offentligt vilket är problematiskt.
I Dagen 23/7 läser jag Stefan Olsson (M) debattera för att inte gå i den känslomässiga fällan och förargas över beslutet om att låta museet åter bli en moské. Den inställningen må ge kortsiktiga vinster, men ödesdigra långsiktiga konsekvenser för världens kristna som blir ett slagträ i storpolitiken.
Respekt för kulturhistoriska monument är en av hörnstenarna för ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Att inte se den politiska visionen och den religiösa nationalismen bakom beslutet att göra Hagia Sofia till en moské igen är aningslöst. Det finns ingenting i beslutet som påvisar en öppenhet för Hagia Sofias ekumeniska natur. Snarare är det en tydlig markering mot västvärlden och ett sätt för Erdoğan att plocka billiga politiska poänger.
Våra arkitektoniska och religiösa världsarv behöver fredas oberoende av vilken ledare som sitter i förarsätet politiskt. Att inte genomskåda Erdoğans strävan mot en mer homogen stat på de kristnas bekostnad är bekymmersamt och historielöst.
Denise Cassel, 1:e vice kommunstyrelseordförande och kommunalråd i Linköping (KD)
