Debatt

Kristen tro grunden för människovärdet

Det finns ett samband mellan ett sjunkande människovärde och frånvaro av tro, skriver nio debattörer.

Debatten i medierna har varit livlig vad gäller människovärde och religion, liberalism och kristen tro. Inte minst i dessa coronatider då den mycket grannlaga frågan har dykt upp: Vilka är det som ska prioriteras? Vilka ska få vård i första hand? En förfärlig fråga som inte borde få finnas, men som i en kaotisk situation ändå gör sig gällande. Vi som skriver den här artikeln menar att det finns ett samband, mellan ett sjunkande människovärde och frånvaro av tro. Och omvänt – mellan ett unikt människovärde och en stark kristen värdegrund.

Kristendomens stora högtider – jul, påsk och pingst – befäster på olika sätt det unika människovärdet. En Gud som blir människa! Ja det är vad Julen handlar om. Inte som saga eller myt, utan som historisk verklighet. Den objektiva storhet som troende benämner Gud, blir själv människa i Jesus Kristus, blir kött och blod som vi, dessutom i ett sammanhang av stor utsatthet. Så ges varje människa ett oändligt värde, oavsett ålder, status, etnicitet. Påsken förstärker samma tema, då den Gud som blev människa också går in under vårt lidande. Pingsten talar om en Gud som vill ta sin boning i oss trots all vår skröplighet och brist!

Att få del av sådan kunskap ger en känsla av värde och sammanhang, precis som även skapelseberättelsen på Bibelns första blad ger. En människa skapad till Guds avbild! En sådan utsaga säger oss att det finns ett syfte med våra liv. Och detta syfte förpliktigar, nämligen till att leva ansvarsfullt i enlighet med vårt ursprung. Vi har en fri vilja, men det spelar roll hur vi väljer. Det framgår tydligt när vi läser vidare i nämnda skapelseberättelse.

Dessa fundament i kristen tro är ett bärande korrektiv i samtalen om en människas värde. Gäller det intill hennes sista dag? Eller ska livet på laglig väg kunna avslutas på ett aktivt sätt i förväg? Likaså när sjukvårdsbudgetar diskuteras och stödet till svårt sjuka och funktionsnedsatta är i farozonen. Vilken människosyn gäller då? Vi ser med stor oro på att det planeras utredningar i frågan om aktiv dödshjälp i livets slutskede. Gränser som tidigare varit bergfasta ifrågasätts, samvetets röst förminskas eller tystas ned.

Flaggskeppet Sverige, känt för sin starka humanism, sin demokrati, frihet och jämlikhet, låt det inte börja sjunka mot tomhetens, människoföraktets och gränslöshetens bottendjup!

—  debattörerna

När synen på människan bottnar i att hon är skapad och helgad av Gud, då är det inte en självklarhet för mänskligheten att ta sig rätten att avgöra livets slutpunkt. Många av oss är uppväxta i ett Sverige då vi genom skolan, kyrkan och ibland även hemifrån, fick del av ett andligt-etiskt stoff. Bibelns berättelser, Tio Guds bud och den Gyllene regeln, det vi kallar den judiskt-kristna värdegrunden gav en referensram för livets olika valsituationer. Vi hade något att utgå ifrån när vi gjorde våra livsval!

Därför har vi svårt att förstå den märkliga rädslan för religionens roll i samhälle och skola som breder ut sig. Vi förvånas över den minskade tilltron till kyrkors och samfunds stabiliserande och gemenskapsfrämjande roll i människors liv. Religionen över lag och kristendomen i synnerhet har till och med varit ifrågasatt som lämpligt innehåll i elevers grundläggande kunskapsinhämtning. Friskolor på konfessionell grund dras ofta över en kam, trots att många av dem bevisligen även bidrar till ökad integration.

Vi sörjer över att barn och unga alltmer går miste om en fast grund, en tro att utforska och ta ställning till, en tydlig etik baserad på Jesu liv och undervisning. Sådan kunskap innebär ett sammanhang att relatera till, andliga rötter som ger en existentiell tillhörighet. Så vad har vi att förlora på att bibehålla de komponenter som hjälper en människa att se sitt värde och känna tillhörighet?

Och nej, vi har inte skygglappar. Vi vet att det finns troende människor som missbrukar sin makt, att det förekommer pedofili, kvinnoförtryck och annat maktmissbruk i Guds namn. Alla gemenskaper är inte goda, inte heller alla skolor. Och självklart måste missbruk hanteras med beslutsamhet. Men låt inte de felaktiga eller extrema exemplen bidra till att barnet kastas ut med badvattnet! Prisge inte den kunskap som ger tillhörighet, nagga inte på den undervisning och den praxis som talar om varje människas höga värde.

Flaggskeppet Sverige, känt för sin starka humanism, sin demokrati, frihet och jämlikhet, låt det inte börja sjunka mot tomhetens, människoföraktets och gränslöshetens bottendjup! Låt oss stå upp för det okränkbara människovärdet. Minska inte mer på religionsämnet i skolan. Negligera inte Bibeln som världens mest lästa bok. Behåll kyrkors och samfunds livgivande påverkan i skola och samhälle. För människans skull! För Sveriges skull!


Gunilla Aldén, lärare

Gita Andersson, präst

Norbert Fichter, konsult teknisk fysik

Magnus Johansson, socionom

Ingrid Lundström, läkare

Staffan Lundström, läkare

Rolf Nordemar, läkare

Eva Rosshagen, lärare

Else-Marie Stadell, sjuksköterska



Fler artiklar för dig