Jag uppskattar tonläget i Robert Erikssons debattartikel (9/9) med anledning av Joel Halldorfs uttalande – och i viss mån även mitt eget inlägg - om en kristen syn på hbtq-personer och samkönade äktenskap. I denna artikel vill jag försöka förklara varför vi trots detta drar så olika slutsatser när det gäller dessa frågor.
En nyckelmening i Erikssons text lyder så här: “Frågan om att inkludera hbtq-personer i församlingen handlar inte om bibeltrohet, den handlar om bibeltolkning.” Själv känner jag dock inte någon enda kristen som inte vill “inkludera hbtq-personer i församlingen”. Vad frågan i stället gäller är om vi som kyrka därmed måste bejaka alla dessa individers livsval. Jag menar att Jesus och apostlarna visar på att detta inte är nödvändigt. Vi både kan och bör kunna skilja mellan sak och person.
Läs mer: Robert Eriksson: En tyst majoritet är för hbtq
Eriksson skriver att ett bejakande av samkönade äktenskap inte strider mot Guds ord, och att frågan därför inte handlar om bibeltrohet utan om bibeltolkning. Längre fram talar han om äktenskapet som ett förbund som “återspeglar Guds kärlek, nåd och trofasthet”. Men som jag skrev i min första artikel är detta inte hela bilden. Det finns trots allt en orsak till att så gott som alla kristna – i alla tider och i alla delar av kyrkan – har betraktat äktenskapet mellan en man och en kvinna som något unikt. I katolska och ortodoxa kyrkan är det till och med ett sakrament.
Gällande äktenskapsförbundet är det också så att Bibelns två första kapitel, som både Jesus och Paulus hänvisar till när de förklarar äktenskapets innebörd, ger en betydligt mer ingående beskrivning av äktenskapet än den som har med Guds nåd och trofasthet att göra. Sammantaget uppfattar jag att åtminstone fyra komponenter lyfts fram:
• Överlåtelse (1 Mos 2:24).
• Trohet (1 Mos 2:24).
• Komplementaritet (1 Mos 1:27–28; 2:18–24).
• (Potentiell) fruktsamhet (1 Mos 1:28).
Dessa komponenter utgör nödvändiga ingredienser i en bibliskt grundad äktenskapssyn. Men det är bara de två första som är tillämpbara på en samkönad relation.
Därför menar jag också att Eriksson gör det alltför lätt för sig när han hävdar att kyrkan inte kan “neka vuxna människor att få sin relation välsignad av Gud, på grund av deras könstillhörighet eller läggning”. Det som många med mig ser som problemet med denna hållning är ju att vi som kyrka inte har fått mandatet att i Guds namn välsigna något annat än det förbund som finns beskrivet i Bibelns första kapitel. Vi kan självklart be för och välsigna de berörda individerna som människor – men inte som äkta makar.
Vi kan självklart be för och välsigna de berörda individerna som människor – men inte som äkta makar.
— Olof Edsinger
Jag inser att detta är ett tungt kors för många hbtq-personer att bära. Jag vet att det är utmanande även för många heterosexuella singlar. Men just därför menar jag att det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan att bejaka en människa som person och att bejaka hans eller hennes livsval. Gud älskar och bekräftar oss alla, men vi kan inte kräva att han därför ska älska allting som vi gör. Snarare är en av Bibelns mest centrala tankegångar att vi alla har missat målet, men att vi i kyrkan kan bli upprättade till det som Nya testamentet beskriver som den nya skapelsen.
Med detta sagt håller jag helt med Eriksson om att vi i kyrkan behöver jobba med vår samtalskultur. Eller ännu hellre: med vår tystnadskultur. Detta gäller oavsett var vi står i äktenskapsfrågan. Ett bestående intryck från sommarens debatt om sex utanför äktenskapet var ju att alla som skrev tycktes överens om att det talas för lite om dessa saker i våra församlingar. För mig är det inte konstigt att detta bidrar till att vissa omprövar sin teologi i dessa frågor, även om jag fortfarande tror att majoriteten av alla frikyrkomedlemmar håller fast vid en klassisk syn på äktenskap och sex.
Goda teologiska samtal mår bra av underlag för att bli så konstruktiva som möjligt. Robert Eriksson är en av författarna till Libris antologi Välkomna varandra! och inte minst de många vittnesbörd som finns i denna bok ser jag som viktig läsning för den som vill bredda sina egna perspektiv. SEA:s främsta bidrag till samtalet är antologin Bekänna färg och den digitala resursbanken Äktenskap.info, som båda rymmer mängder av artiklar på temana äktenskap, sex och hbtq. För kyrkans ungdomsarbete har vi även tagit fram materialet När två blir ett, där vi bland mycket annat lyfter fram de bästa argumenten både från dem som förordar och dem som tar avstånd från samkönat sex. Allt för att skapa goda förutsättningar såväl för samtal som för egna ställningstaganden.
Förhoppningsvis kan även mina och Erikssons inlägg här i Dagen fylla motsvarande funktion ute i församlingarna. Se det i alla fall som en inbjudan!
Olof Edsinger, generalsekreterare SEA
