David Ahnstedt ger i Dagen (23/9) en mörk bild av ämneslärarprogrammet med inriktning på religionskunskap vid Göteborgs universitet. Med utgångspunkt i en rad beskrivna händelser menar han att studenter på programmet får lära sig en raljant attityd till religion och att “universitetet i stort … tar sig friheten att behandla kristendomen som en slagpåse”.
Som lärare på programmet och på den kurs som Ahnstedt beskriver känner vi inte igen oss. Undertecknade ansvarar för undervisningen på momenten om de abrahamitiska religionernas urkunder respektive kristendom i historia och nutid, det vill säga de delar av kursen där Jesus, Bibeln och kristendomen primärt behandlas.
Ingen ska behöva finna sig i att bli häcklad för sin livsåskådning eller sina åsikter.
— Martin Berntson och Tobias Hägerland
Vi kan garantera att inget av det som Ahnstedt skildrar har inträffat under våra föreläsningar och seminarier och vänder oss mot påståendet om att hans beskrivning skulle återge den generella “verkligheten” för våra programstudenter. Den verkar snarare handla om en enskild lärares agerande i en annan del av kursen som helhet, ett ärende som enligt vad vi vet utreds vid institutionen.
Ahnstedt gör naturligtvis rätt i att påtala bristande respekt för studenterna om och när sådan förekommer i utbildningen. Ingen, student eller lärare, ska avkrävas att uppge sin religiösa eller politiska tillhörighet. Ingen, kvinna eller man, ska behöva finna sig i att bli tilltalad på ett förklenande sätt eller i att bli häcklad för sin livsåskådning eller sina åsikter. Detta är grundläggande hyfs vuxna människor emellan och något helt självklart för oss.
[ Läs tidigare debatt: Kristendomsförakt på universitetets lärarutbildning ]
Samtidigt får detta inte blandas samman med en förment rättighet att slippa möta problematiseringar av sådant som brukar hållas för sant av kristna, muslimer eller andra religiösa grupperingar. Även utmanande frågor om vad som går att säga om Jesus och Muhammed i strikt historiskt perspektiv, om den stegvisa tillkomsten av kristna läror eller om Koranens författarskap ska tas upp i ämneslärarutbildningen. Detta är frågor som kan studeras vetenskapligt och som faktiskt kan ges mer eller mindre korrekta svar, oberoende av både lärares och studenters egen religiösa tillhörighet eller brist på sådan tillhörighet. Högre utbildning bygger på och ska stimulera till ett kritiskt förhållningssätt. Därför kan universitetet aldrig bli en “trygghetszon” i den meningen att kontroversiella frågor undviks eller att alla uppfattningar om historiska förlopp behandlas som likvärdiga.
Utbildningen för ämneslärare i religionskunskap ska, som all annan universitetsutbildning, förena kritiska ifrågasättanden med en grundläggande ömsesidig respekt mellan lärare och studenter. Detta ideal strävar vi efter att upprätthålla i vår undervisning. Vi hoppas och tror att David Ahnstedt efter slutförda studier på programmet ska kunna instämma i att det också har präglat utbildningen i stort.